Herr talman! Olof Johansson frågade litet grand
om den jordbrukspolitiska delen i den motion som
socialdemokraterna har lagt fram här i riksdagen. Han
ondgjorde sig över att den skulle gå ut över det öppna
landskapet och de svenska böndernas möjligheter att
konkurrera.
Men låt mig säga, Olof Johansson, att vår kritik
bl.a. riktar sig mot att Norrlandsjordbruket relativt sett
har missgynnats i regeringspropositionen. Vårt förslag
innebär ju ett högre stöd till Norrlandsjordbruket än
vad regeringen har velat ge. Det främjar också ett
öppet landskap i allra högsta grad.
Problemet för Olof Johansson är ju - det har jag
sett under ett antal år tidigare som jordbruksminister -
att Centern aldrig riktigt har orkat med denna konflikt
som jag förstår finns inom Centern. Det är fullt
begripligt. Konflikten står mellan de stora jordbruken
som kräver sina spannmålsstöd etc. och småbrukarna,
inte minst i norr, som har andra intressen. Jag förstår
att detta är ett problem för Centern. Jag ironiserar inte
över detta, för det är ganska självklart att det är så.
Därför skulle det tyckas ganska självklart att
regeringen i sin proposition mer gynnade de stora
jordbruken än de små. Det stöd som vi föreslår
innebär alltså att Norrlandsjordbruket får ett ökat stöd
i förhållande till vad regeringen har föreslagit.
Vi menar också att det är orimligt att tänka sig att
vi, i ett läge när såväl jordbruket som industrin och
många andra områden måste hålla igen av rent
budgetfinansiella skäl, skulle matcha alla de olika
EU-stöd som finns med svenska skattepengar.
Marianne Samuelsson tog också upp jordbruket
och ondgjorde sig över att formerna för EU:s
jordbruksstöd skulle drabba u-länderna. I så fall,
Marianne Samuelsson, drabbar ju Miljöpartiets
jordbrukspolitik u-länderna än mer. Ni ville ju inte
ansluta er till avregleringen som alla andra partier
gjorde här i riksdagen 1990. Såvitt jag förstår av
Miljöpartiets nya skrifter som har lagts fram i dag
skärmar ni av Sverige än mera från u-ländernas
jordbruk än vad EU gör.
Det är riktigt att en av de negativa delarna med
EU:s jordbrukspolitik är att de har alltför mycket av
reglering. Men det pågår ju också inom EU en
reformering av jordbrukspolitiken. Den går i samma
huvudfåra som vår i Sverige. Huvudfåran är ju det
arbete som har lagts ned i OECD på hur man skall
reformera jordbrukspolitiken. Det är samma
huvudfåra som finns i GATT, i den svenska
avregleringen och i McCherryplanen som EU arbetar
med, även om det är alldeles riktigt att EU inte har
kommit lika långt. EU har dock en lägre stödnivå och
en större konkurrens. Det blir alltså lägre matpriser
vid ett medlemskap. Hur mycket lägre de blir beror på
hur vi i Sverige klarar konkurrensen mellan länderna.
Johan Lönnroth tog upp såväl internationella
frågor som den ekonomiska politiken. När det gäller
Sydafrika är det väl ändå inte så, Johan Lönnroth, att
vi bara genom enskilda svenska insatser kan hjälpa
Sydafrika. Det gör vi, och det är bra. Men EG har
faktiskt också haft betydelse. Nelson Mandela sade så
sent som i januari i år att det utan EG:s särskilda
stödprogram inte hade varit möjligt att skapa ett
demokratiskt Sydafrika.
Lönnroth tog också upp frågan om den
ekonomiska politiken vid ett utanförskap. Jag kan
med den korta taletid jag har kvar i den här repliken
bara konstatera att man i de studier som Johan
Lönnroth tog upp bl.a. varnar för att Sverige alltmer
blir ett land där råvaruintresset från utländska
investerares sida blir starkare än intresset för
högteknologin. Det finns risk för att vi, vilket vore
mycket allvarligt för oss, blir ett land där
högteknologin betyder relativt sett mindre och
råvarorna relativt sett mer. Det borde vara en stark
varningssignal för oss. Det underlättar ju inte för oss
att utvecklas till ett starkare högteknologiskt land om
vi står utanför, såvitt vi inte vill använda en
Hongkongmodell. Men det tror jag inte att vare sig
Johan Lönnroth eller jag vill.