Fru talman! Låt mig först bara erinra Johan
Lönnroth om att när riksdagen fattade beslut om
avveckling av importkvoterna för teko reserverade sig
Hans Pettersson i utskottet. Så småningom
reserverade sig vänsterpartiet enligt hans reservation
och påstod bl.a. att en sådan avveckling var detsamma
som att slå undan benen på den svenska
basproduktionen. Tiden tillåter inte att jag läser upp
hela reservationen, men den finns ju lätt tillgänglig.
Jag vill komma tillbaka till Marianne Samuelsson
en gång till. Hon påstod i sin inledning att de
nationella parlamenten inte har kvar någon
lagstiftningsmakt i EU. Trots mina påstötningar har
hon sedan inte tagit upp detta. Jag måste ställa min
fråga en gång till: Menar Marianne Samuelsson på
fullt allvar att EU-ländernas parlament har frånsvurit
sig sin lagstiftningsmakt och att finska folket
häromdagen sade nej till en fortsatt folklig demokrati
när det sade ja till medlemskap i EU? Jag tycker för
min egen del att påståendet är så totalt orimligt att jag
förstår att Marianne Samuelsson inte vill kommentera
det ytterligare, men det vore ganska bra om hon ändå
kunde erkänna att det var en förlöpning.
Men det finns dessutom problem av
gränsöverskridande natur, och dit hör
miljöproblemen. Det är uppenbart att det är en fördel
om man kan fatta beslut tillsammans utan att det land
som vill gå långsammast fram med det internationella
samarbetet får det avgörande inflytandet. Jag måste
därför än en gång fråga Marianne Samuelsson: Är det
inte bra för miljöns skull att man kan fatta
majoritetsbeslut i EU? Skulle det inte vara bra för
miljöns skull, om man kunde fatta majoritetsbeslut
om att införa eller utöka koldioxidavgifter i EU? Är
det inte bra för miljöns skull att vi har en sådan
demokratisk struktur i Europa att vi kan ta steg framåt
utan att det land som vill gå långsammast fram alltid
får bestämma takten?