Herr talman! Det är fascinerande att sitta och
lyssna på herrarna som har talat för ett ja till
medlemskap. Jag undrar ibland var jag befinner mig
när jag hör Carl Bildt tala om att vi måste finnas med
i Europa. Jag har alltid uppfattat att jag lever och bor i
Europa, och jag är stolt över det. Frågan i avtalet är
vilket inflytande vi kommer att ha över den politik vi
skall föra här hemma och det internationella
inflytande som vi kommer att få i framtiden.
Olof Johansson talar om att vi behöver mer
samarbete. Ja visst behöver vi det. Men då skall vi
inte låsa in oss och bara samarbeta med några få
länder. Bengt Westerberg talar om freden och miljön,
men han har helt andra utgångsvyer än vad jag har när
jag talar om fred och miljö.
Det finns för mig och mitt parti tre tunga skäl till
att rösta nej till medlemskap i den europeiska unionen
och det framförhandlade avtalet. Det är avtalet vi
skall rösta om, dvs. demokratin, miljön och det
internationella samarbetet.
Demokrati bygger på att människor kan vara
aktiva och har möjlighet att påverka. Vi har i Sverige
haft den s.k. folkrörelsedemokratin. Det är den modell
som har byggt på att våra folkrörelser och
medlemmarna har haft möjlighet att påverka bl.a.
genom att i en mängd frågor vara remissinstanser.
Detta har inneburit att man i ett tidigt stadium har
kommit in i beslutsprocessen och kunnat komma med
synpunkter och påverka.
I den pågående EU-debatten har frågan vänts. När
avtalet var färdigförhandlat gavs det möjligheter för
remissinstanser att ha synpunkter. Det var synpunkter
som då inte kunde beaktas eftersom avtalet redan var
påskrivet.
Detta tycker jag med all tydlighet visar på
problemet med demokratin vid ett medlemskap. Det
förväntas inte längre att det skall finnas aktiva
samhällsmedborgare. Den lilla grupp som är med och
styr inom EU har redan bestämt sig innan folket ges
möjlighet att påverka.
På samma sätt gäller detta beslutsprocessen inom
miljöområdet. Miljöbesluten inom EU är litet av en
katastrof. Framför allt är det EU:s inre marknad och
struktur som leder till ökad miljöbelastning. Men det
är inte det enda problemet med miljön inom EU.
Jordbrukspolitiken kan ur miljösynvinkel närmast
betraktas som en katastrof. Den jordbrukspolitiken
tvingas nu Sverige att anamma.
På kemikalieområdet går det att se en stor mängd
diffusa utsläpp av diverse slag, bl.a. på varusidan.
Sverige har inte fått ett enda permanent undantag i
avtalet för de bättre regler som finns här.
Det är kanske just det avtal som svenska folket
skall rösta om som vi bör föra betydligt mer debatt
kring. Och det var precis det som Per Gahrton tog
upp. Men Bengt Westerberg påpekade att Per Gahrton
gick in på detaljer. Men ett avtal är alltid fyllt av
detaljer, och det är dessa man naturligtvis skall ta
ställning till när man skall rösta. Den tredje viktiga
frågan är den internationella solidariteten. På den
punkten känner jag en extra stor oro över att Sveriges
röst kommer att försvinna i de internationella
organen. I avtalet står det nämligen att vi skall ha en
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Men Sverige
har inte begärt några undantag från den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken, som på sikt också
skulle kunna leda till en gemensam försvarspolitik.
I bl.a. Dinkelspiels tal står att läsa: Vi inser att det
gemensamma målet är en gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik som på sikt kan leda till ett
gemensamt försvar. Vi tänker inte motsätta oss detta.
Men därmed har ju Sverige lovat att följa det som
står i Maastrichtavtalet. Under Artikel J står att läsa
att man skall samordna sin utrikespolitik så att den
nationella politiken är i överensstämmelse med de
gemensamma ståndpunkterna.
I internationella forum och på internationella
konferenser skall man hävda den gemensamma
ståndpunkten. Därmed försvinner Sveriges
möjligheter att i t.ex. FN ha en egen politisk åsikt.
Naturligtvis kommer detta att drabba tredje världen.
Herr talman! När riksdagens öppnade gladdes vi
kvinnor åt att vi hade fått ökat inflytande i riksdagen.
Vi hade ökat antalet kvinnor, och vi var stolta över att
vi i Sverige var bäst i världen när det gäller
kvinnorepresentationen. Men vi var inte bara ute efter
att vara många kvinnor, utan vi var också ute efter att
få ökat inflytande och makt. Det känns därför extra
upprörande att man nu försöker flytta makten från
riksdagen till regeringen och EU. Den lagstiftande
makten kommer inte längre att vara hos oss folkvalda
i Sveriges riksdag.
Det var därför en grundlagsändring klubbades
igenom i våras, en grundlagsändring som innebär att
EU:s lagar står över Sveriges lagar, om svenska folket
mot förmodan skulle rösta ja till avtalet och därmed
medlemskapet i den europeiska unionen. Då kommer
vi att få ca 80 000 sidor ny lagtext som skall gälla,
detta utan att vare sig riksdagen eller den svenska
folkrörelsen haft möjlighet att påverka innehållet i
lagarna.
För att riksdagen över huvud taget skall få insyn i
besluten står det i propositionen att man måste
upprätta ett EU-utskott. Dit skall EU:s representanter
vara skyldiga att rapportera vad som är på gång.
Kanske var det inte så konstigt att det var betydligt
lättare att få in fler kvinnor i riksdagen den här
valomgången; makten skall ju ändå inte ligga här
längre. Kvotering är inte heller något som EU värnar
om i sin jämställdhetspolitik.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att
svenska folket behöver en tydlig bild av vad EU-
avtalet innehåller. Det är ju det man skall rösta om.
Hur blir det med EU-avgiften? Vem skall betala
den? Summan 20 miljarder kronor är stor i en
ekonomi som Sveriges, som den ser ut i dag. Om man
dessutom läser regeringens egna
konsekvensutredningar vad gäller ekonomin, finner
man i bilaga 6 att 20 miljarder kronor endast utgör en
del av kostnaden. Man räknar dessutom med en
skatteanpassning på 20-30 miljarder kronor
ytterligare.
Apropå vinsten sägs det att de vinster som Sverige
gör med ett medlemskap görs redan med hjälp av
EES-avtalet. Påståenden om att EES-avtalet skulle
vara en så stor katastrof stämmer inte med de
ekonomiska utredningar som regeringen själv gjort.
Jag förväntar mig att vi från Socialdemokraterna får
litet mer svar på varifrån avgiften skall tas.
Vad gäller alliansfriheten kan jag inte förstå hur
man i avtal kan skriva in att man skall vara alliansfri i
en union som skall ha gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik, gemensam ekonomisk politik,
gemensamt medborgarskap och gemensamma yttre
gränser. Jag har talat med många människor om detta.
Framför allt de som inte är svenskar har mycket svårt
att förstå hur man kan mena att Sverige skulle kunna
förhålla sig alliansfritt.
Frågan om drogpolitiken kräver också sitt svar. I
Sverige har vi en aktiv kamp mot narkotikan för att
bekämpa den. Men hur skall vi klara att ha en aktiv
drogpolitik i Sverige om Sverige skall ha öppna
gränser? Vi får inte längre någon möjlighet att stoppa
flödet vid gränsen. Det är klart att det finns skillnader
mellan ett medlemskap och ett icke-medlemskap,
framför allt när det gäller våra möjligheter att fatta
våra egna beslut, att ha en egen ekonomisk politik och
att ha en aktiv internationell politik.