Herr talman! När man lyssnar på Marianne
Samuelsson får man en känsla av att hon vill projicera
en bild av att vi skulle ha det väldigt bra. Vi är oerhört
duktiga. Vi är nästan världsbäst. Det slank t.o.m. ur
henne att vi har en god ekonomi. Det måste ha varit
uppmuntrande för alla riksdagens ledamöter,
oberoende av block, att få höra detta ljuvliga tilltal.
Tänk om övriga länder i Europa hade resonerat på
precis samma sätt som Marianne Samuelsson gör - vi
har det oerhört bra, vi skall sluta oss bakom våra
gränser. Vart hade det lett? Hur hade Europa sett ut?
Lär oss inte historien att detta ofta har lett till
situationer, krig, örlig som vi verkligen har haft nog
av.
När vi gick in här i riksdagen för 14 dagar sedan,
vid det högtidliga öppnandet, stod det en herre med ett
väldigt plakat här. På det stod det: Riksdagen är
stängd. Besluten fattas i Bryssel. Jag tror att han
trodde på texten på sitt plakat. Då är det naturligtvis
inte så konstigt att många människor känner en
fruktan och ängslan över ett medlemskap, dvs. om
den här byggnaden skall stängas och allt som skall
beslutas om svenska folkets framtida öden skall
beslutas i Bryssel. Det är naturligtvis fel att redan i
dag, då vi inte är medlemmar , inbilla sig att vare sig
det nu är Anne Wibble eller Göran Persson eller vem
det vara månde, så fattar man besluten på
Finansdepartementet utan att ha någon
påverkansbrygga till Bryssel från den lycksalighetens
ö som Sverige utgör. Vi vet ju att vi i dag, när vi står
utanför EU, påverkas av de beslut som fattas i Bryssel
och att vi får ta väldigt mycket hänsyn till vad som
händer i vår omvärld.
Herr talman! Jag tror för min del att Bryssel
faktiskt kommer att vara mer närvarande i
Finansdepartementet om Sverige ställer sig utanför ett
medlemskap än om Sverige kommer att vara med.
Såvitt jag förstår handlar därför mycket av
frågeställningen om ifall vi skall acceptera att enbart
påverkas eller om vi skall göra allt vi kan för att också
få vara med och påverka och vara med när besluten
fattas. Jag tycker att det tillhör politikens väsen att få
vara med och påverka så långt och så mycket man
kan. Det är absolut fel att, som man gör från nej-
sidan, försöka framställa Sverige som om vi vore
vingklippta och inget hade att säga till om.
Jag vill använda några sekunder som jag har kvar
för just biståndspolitiken. Det finns fyra länder i
Europa som ingår i biståndsgivandets A-lag, om
uttrycket kan tillåtas, nämligen Holland, Danmark,
Norge och Sverige. Två av länderna finns alltså redan
inom EU. Det är klart att det påverkar. Men det är ju
självklart att påverkansmöjligheten inte skulle bli
mindre om alla fyra länderna fanns inom EU och
påverkade de övriga EU-länderna till att också vara
med och främja den stora, jag vill säga den största,
utmaningen som ligger framför oss, nämligen
relationerna mellan nord och syd.
Herr talman! Att avsvärja sig möjligheten att sitta
med vid beslutsbordet, oavsett om det gäller
biståndspolitik, miljöpolitik, arbetsmarknadspolitik
eller vad det vara månde, tycker jag inte tillhör
politikens självklara väsen.