Fru talman! När vi inför vårens granskningsarbete
tittade på listan av ärenden var det väl många av oss
som möjligen trodde att våren inte skulle bli så be-
tungande. Men det visade sig att flera av ärenden
hade intressanta och viktiga aspekter i sig. Och ge-
nom att vi dessutom fick ett sammansatt utskott där
KU blev inblandat blev våren fylld av mycket arbete.
Ofta tröstade jag mig själv med att "det blir nog bättre
nästa vecka", men det där "bättre" lät vänta på sig.
Nu blir det, fru talman, åtminstone bättre nästa vecka.
Det är inte bara ledamöterna som har varit an-
strängda utan även vårt kanslis personal. De är väl
värda en eloge för sin lojala och professionella insats.
Fru talman! KU:s granskning av regeringen får ju
inte några rättsliga effekter även om vi framför kritik,
och det gör vi ibland. Vår granskning är egentligen ett
fortlöpande led i den offentliga debatten kring hur
regeringen sköter sitt uppdrag utifrån de begränsning-
ar som grundlagarna anger och det regelverk som vi i
övrigt har för regeringens agerande. Det är en del av
riksdagens kontrollmakt.
Fru talman! En väl genomförd KU-granskning är
den bästa preventiva åtgärden för att regeringen
framöver ska agera på ett korrekt sätt i förhållande till
regelverket. Konstitutionsutskottet har alltså - oavsett
vad dess kritiker säger - en viktig uppgift i sin
granskning av regeringen. Vi utgör en maktfaktor i
den meningen att utskottet kan uppfattas som en på-
minnelse om regeringens och statsrådens ofullkom-
lighet. För att travestera fablernas värld: "Statsråden
är väl också människor." Man kan ta en annan bild,
Caesars slav på triumfvagnen som viskar "memento
mori" - kom ihåg att du är dödlig. Det är en viktig
uppgift för konstitutionsutskottet visavi regeringen.
Fru talman! KU:s granskning är alltså en viktig
del av det tillitsskapande arbete som är nödvändigt
för en fungerande demokrati. Konstitutionsutskottet
är dessutom - utan att ta till överord - nog mer än
andra utskott ett konsensusutskott. När vi bedömer
regeringens verksamhet försöker vi enas kring verk-
lighetsbeskrivningen och försöker i samstämmighet
tolka författningen och övriga lagar.
Granskningsdebatterna, eller då vi presenterar
granskningsbetänkandet, brukar ofta inriktas mot
skillnaderna i synsätt mellan de olika partierna, men
en vanlig bild är att utskottet i många frågor uppnår
en betydande samsyn, och så även i detta betänkande.
Det är viktigt att det är så och förblir så. Dessutom
kan jag konstatera att utskottet som sådant har en
oerhört trivsam uppsättning ledamöter som gör det
roligt att arbeta i utskottet.
Efter presskonferensen i anslutning till gransk-
ningsbetänkandet var det en journalist som kram till
mig och undrade: Är det så infekterat och spänt i
utskottet som den här presskonferensen visar? Nej,
svarade jag, det är tvärtom, vi har det väldigt triv-
samt, skämtar ständigt och vi har det väldigt trevligt
tillsammans. Man skulle kunna citera ur Fänrik Ståhls
sägner: Vi "älskar och slår ihjäl med samma varma
själ", och då med betoning på varma.
Fru talman! Dessutom är vi ofta väldigt engagera-
de i vårt arbete. Det ger måhända associationer till ett
uttryck som Staffan Lindén fällt: "Visst engagerar jag
mig i världshändelserna. Jag har ju sagt usch flera
gånger." Mycket av utskottets arbete går ut på att
finna uttryck för de där "uschen".
Nu kommer man ju inte ifrån att bedömningsut-
gångspunkterna kan vara olika. Det faller sig naturligt
att den verkliga oppositionen - med betoning på
verkliga - försöker hitta så många fel som möjligt på
den sittande regeringen. Och lika naturligt är det att
regeringspartiet har stor förståelse och ibland överse-
ende med regeringens arbete även när ett och annat
litet misstag begås. Låt mig säga detta mycket tydligt
och klart: Det är hyckleri att påstå något annat, och
det gäller oavsett vilken färg regeringen har.
Fru talman! Däremot kan man fundera något över
de s.k. stödpartierna, dvs. om det finns sådana och det
gör det just nu. Hur resonerar de i granskningsfrågor-
na? Förvånansvärt ofta hamnar de på samma linje
som regeringspartiet. Då kan man fråga sig: Är det av
omsorg om regeringssamarbetet? Eller är det så att
regeringspartiets ställningstagande per definition mer
än t.ex. oppositionens ställningstagande representerar
en objektiv sanning? Det senare kanske Göran Mag-
nusson gärna vill instämma i.
I årets granskningsbetänkande finns det bara ett
exempel på att ett av stödpartierna tillsammans med
oppositionen vågat sig på en försiktig kritik av stats-
ministern. Det är ju t.ex. märkligt att Vänsterpartiet är
berett att ge fribrev till sådana statsrådsuppmaningar
som - om de efterlevs - riskerar att leda till lagbrott.
Kanske har man lyssnat för mycket på vad Jean
Sibelius har uttryckt: "Bry er aldrig om vad kritikerna
säger. Kom ihåg att en staty aldrig har rests för att ära
en kritiker." Fast det blir nog inga lojalitetsstatyer
heller.
Fru talman! Det finns en hel del andra intressanta
iakttagelser man kan göra utifrån betänkandet. Majo-
riteten tror
t.ex. inte att regeringen är förmögen att göra partitak-
tiska överväganden. Nej, man ska klart inte över-
skatta en socialdemokratisk regering, det kan jag
hålla med om. Men majoriteten underskattar nog i
alla fall regeringens kompetens på det området - en
lite väl kraftig underskattning.
Fru talman! Sedan kan vi också lära oss av majo-
riteten att regeringen ibland har väldigt lite tolknings-
utrymme - detta apropå Västkustbanan - men desto
större tolkningsutrymme när det gäller lagen om
offentlig upphandling av konsulttjänster.
På en punkt kan jag känna en viss tillfredsställelse
med socialdemokraterna. De har uppvisat en viss
perceptionsförmåga. I fjol ville de inte gärna använda
uttrycket "statens trovärdighet som avtalsslutande
part", men i år kommer det till god användning i den
egna texten. Trägen vinner, om man så får säga.
Så här i slutet av mitt anförande vill jag gärna ci-
tera Oscar Wilde: "Erfarenhet är det namn som män-
niskorna ger åt sina misstag." Man skulle därför kun-
na säga att granskningsbetänkandet visar att regering-
en har gjort en del erfarenheter.
Fru talman! För mig är det viktigt att konstatera
att det är konstitutionsutskottet som sådant som äger
frågan om granskningen av regeringen, inte kamma-
ren. Därför vill jag instämma i det som Göran Mag-
nusson sade tidigare. Jag kommer därför inte att yrka
på godkännande av anmälan i någon reservation, men
för den händelse att någon av övriga reservanter gör
det när det gäller reservationer som vi står bakom
kommer vi givetvis att fullfölja detta i kammaren.