Fru talman! Anmälningarna som riktas mot rege-
ringens fördelning av lokala investeringsprogram
berör både misstanke om att fördelningen skulle ha
utgått från någon form av partiintressant fördelning
gentemot lättrörliga väljare och bristen på underlags-
material för vilken form av fördelning och vilka krite-
rier som gällde.
Här återkommer jag till det som jag inledningsvis
antydde om själva hanteringen med att överföra ären-
den, som vanligtvis bör hanteras av myndigheter. I
flera fall har de överförts till Regeringskansliet. Det
är ett kansli som rätteligen inte har och inte heller ska
ha de unika kompetenser som är ålagda myndigheten
att ansvara för.
Jag tycker att granskningen just visar på faran
med att överföra förvaltningsuppgifter till ett rege-
ringskansli som inte är satt att hantera dessa uppgif-
ter. Därför anser reservanterna att det, även om det är
regeringens eget avgörande, faktiskt är viktigt att
stävja departementets vilja att överta verksamhet från
självständiga myndigheter.
Riksdagens revisorer har också pekat på att det
finns en besvärlig motsättning mellan å ena sidan en
tendens från regeringen att ta mer aktiv del i förvalt-
ningsliknande ärendehantering och kommunernas
egen önskan om tydlighet och klargörande återkopp-
lingar. Avsaknaden av en tydlig vägledning i förord-
ningen och regeringsbesluten gjorde att den beredan-
de enheten vid Miljödepartementet ibland fick handla
under betydande osäkerhet som ledde till ett i många
fall improviserat agerande.
En del av granskningen föranleddes av anmäl-
ningen om att taktiska prioriteringar skulle ha gjorts
vid bedömningarna. Det går inte att så här utan vidare
utifrån forskningsresultatet bekräfta det, men rege-
ringen har genom det taktiska övertagandet av fördel-
ningen av medel själv medverkat till att kritiken mot
fördelningen just har fått den här inriktningen. Skilda
undersökningar har också utmynnat i kritik mot för-
hållanden som hänger samman med att regeringen har
övertagit fördelning av pengar parallellt med att man
inte har kunnat redovisa grundläggande kriterier och
underlag för bedömningarna. Därför har det uppstått
tvivel och osäkerhet hos de sökande när man inte
kunnat ge svar på bedömningskriterier eller när läns-
styrelser inte kunnat svara kommuner på deras frågor
om de lokala investeringsprogrammen. Denna situa-
tion är mycket allvarlig och otillfredsställande. Jag
tycker utifrån detta att riksdagen kan återkomma i det
här ärendet, eftersom Riksdagens revisorers rapport
som berör lokala investeringsprogram kommer att
återkomma.
I övrigt sker det inte någon ytterligare kritik från
reservanterna, förutom den skillnad i texthantering
som har redovisats i reservationen.