Fru talman! Det som skapade uppmärksamhet
kring de lokala investeringsprogrammen, vars medel
disponerades av regeringen, var ett par forskare som
menade sig ha upptäckt att regeringen i sin fördelning
utgått från partitaktiska överväganden. Regeringen
förmodades ha tagit reda på var det funnits lättrörliga
väljare och sedan strött ut anslagen därefter. Det
resulterade i två anmälningar till utskottet som bygg-
de just på forskarnas påståenden. Och det var bra att
det här blev föremål för granskning därför att gransk-
ningen frilägger ett problem, nämligen att förvalt-
ningsuppgifter som normalt ligger på myndigheter
kan ge upphov och ger upphov till problem om de
plötsligt ska hanteras av regeringen själv.
Fru talman! Det är inte vår uppgift att granska
forskarnas hypotes och bedöma det rimliga i de slut-
satser som de gör. Det finns självfallet ett antal kritis-
ka synpunkter som man kan ha på sådana slutsatser.
Men det viktiga sett ur granskningsuppgiften är att
sådana analyser kan peka på de risker som är för-
knippade med att regeringen till sitt förfogande har
anslag som den kan fördela enligt godtyckliga eller
relativt godtyckliga kriterier.
Fru talman! Nu har Sverige en viss förvaltnings-
modell och en viss tradition inom förvaltningen. Den
uttrycks ju i regeringsformen 11 kap. 7 §: "Ingen
myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslu-
tande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndig-
het skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myn-
dighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller
som rör tillämpning av lag." Till yttermera visso står
det i regeringsformen 1 § att den offentliga makten
utövas under lagarna och i 1 kap. 8 § att det för den
offentliga förvaltningen finns statliga och kommunala
förvaltningsmyndigheter. Det är det som gäller här
och nu, fru talman.
Det finns ju de som är vänner av en annan för-
valtningstradition som gärna skulle vilja se mer av
ministerstyre, som t.ex. den norska förvaltningsmo-
dellen. Och en sådan ståndpunkt kan respekteras.
Men vill vi ha den typen av utveckling får vi väl
ändra på systemet som sådant. Tillskapande av hybri-
der som den som de lokala investeringsprogrammen
och Östersjömiljarden visar prov på är riskfyllt. Ut-
rymmet för godtycke är alltför stort, och möjligen
finns det heller inte inom departementen fullgod
kompetens för att fullgöra den typen av förvaltnings-
uppgifter.
Till slut, fru talman, kan man ifrågasätta forskar-
nas resultat på just det här området, men det är hyck-
leri att påstå att regeringar - oavsett kulör - med
automatik skulle avhålla sig från att göra partistrate-
giska bedömningar om de nu får chansen till sådana.