Herr talman! Trots dessa forskares slutsatser var
det inte möjligt för oss i utskottet att finna någon
trovärdig koppling till verkligheten. Utfrågningen av
Anna Lindh gav inget som helst stöd för att man
försökte, eller ens kunde, skaffa sig kännedom om var
det fanns störst andel lättrörliga väljare. Det må vara
ett generellt politiskt önskemål att få så mycket posi-
tiv effekt det går av ett beslut. Alla partier, stora som
små, vill ha starkt väljarstöd. I det här fallet gick det
inte att få tillräcklig trovärdighet vad gäller resultaten
i forskningen. Vi kunde inte styrka detta på något
sätt.
Reservanterna pekar på faran av att misstanken
finns att man har tagit politisk hänsyn vid fördelning-
arna. Självklart går det att se det så när beredningen
sker av regeringen i stället för av en traditionell sek-
torsmyndighet. Det står också i majoritetens bedöm-
ning att det kan finnas en risk för en sådan kritik. Det
ligger i sakens natur.
Skälet till att regeringen själv ville fatta beslut var
att medlen skulle fördelas över olika politikområden.
I det här fallet hade flera sektorsmyndigheter kunnat
vara aktuella. Det gäller t.ex. Naturvårdsverket, Jord-
bruksverket, Riksantikvarieämbetet, Energimyndig-
heten, Boverket och Banverket. Granskningen visar i
övrigt att fördelningen av stödet inte har skett i strid
med riksdagsbeslutet eller bestämmelserna i förord-
ningen om statliga bidrag till lokala investeringsprog-
ram.
Jag minns väl när dessa program sattes i sjön. Den
kritik som jag och mitt parti hade var att sysselsätt-
ningsmålet skulle underordnas miljömålen. Vad vi
kan se efteråt, herr talman, är att detta har slagit väl ut
på många ställen. Det handlade om att minska miljö-
belastningen, att öka energieffektiviseringen, att gyn-
na förnybara råvaror, återanvändning, återvinning och
öka den biologiska mångfalden. En preliminär utvär-
dering visar att 1,53 % besparing av koldioxidut-
släppen har skett. Det är oerhört intressant. Det har
givit den effekt vi önskade.
När det gäller själva beredningen måste jag säga
att precis som i många andra fall i KU har vi ifråga-
satt att frågor bereds i Regeringskansliet, som egent-
ligen inte är organiserat för sådana uppgifter. Det här
måste vi vara observanta på. Själv ser jag möjligen en
tendens där kompetens som hör hemma hos sek-
torsmyndigheterna också byggs upp i Regeringskans-
liet. När en sådan väl har etablerats i Regeringskans-
liet kan den självklart inte bara stå outnyttjad. Det är
viktigt, menar jag, att diskussionen vad gäller rollför-
delningen mellan regeringskansli å ena sidan, sek-
torsmyndigheter å den andra hålls levande. Det visar
inte minst KU:s granskning den här våren.
Behandlingen av Östersjömiljarden (avsnitt 2.2)