Fru talman! Det var alldeles väldigt vad kritiken
uppenbarligen har tagit skruv hos Socialdemokrater-
na. Göran Magnusson ägnar hela sitt anförande åt att
kritisera kritikerna och granskarna i stället för att
ägna åtminstone någon liten stillsam uppmärksamhet
åt den regering som granskningen faktiskt har riktat
sig mot. Vad utskottet har funnit är ju att regeringen
på viktiga punkter inte har skött sina åligganden. Det
är ett faktum att ett statsråd i regeringen har blivit
föremål för fler anmälningar än jag någonsin har varit
med om att något enskilt statsråd vid ett enstaka
granskningstillfälle över huvud taget har utsatts för.
Det må väl i så fall vara mig obetaget att något få
reflektera över vad det är som gör att Björn Rosen-
gren blir föremål för så mycket kritik och så mycket
ifrågasättande. Jag gjorde detta i mitt anförande.
Om Göran Magnusson ägnade lika mycket möda
åt att granska sin regering som åt att granska grans-
karna skulle utskottets arbete ta viktiga steg framåt. I
det här ligger emellertid, fru talman, en allvarlig as-
pekt. När kritiken mot regeringen hårdnar gör rege-
ringens företrädare det som alla som blir kritiserade
har gjort i alla historiska tider: De vänder sig mot
kritikerna. Jag lovar Göran Magnusson att ju flera
gånger kritiken mot kritikerna upprepas desto hårdare
kommer mitt arbete för att granska Göran Magnus-
sons regering att vara. Det finns uppenbarligen flera
saker att titta på att döma av upprördheten i Göran
Magnussons motattacker. Smit inte i väg från ert eget
ansvar genom att försöka ifrågasätta dem som har
granskningen som sin huvuduppgift!
I fråga om kollisionen mellan kontrollmekanismer
och kontrollinstanser, nämligen mellan Riksdagens
revisorer och oss i konstitutionsutskottet, ska jag be
att få återkomma i en kommande replik.