Fru talman! Jag tänkte närmast beröra frågan om
upphandlingarna och bara konstatera att vi är eniga i
kritiken kring administration och hantering av flera
upphandlingar - vi har varit det tidigare också. Det
enklaste är att säga att lagen om offentlig upphand-
ling ska följas. Det finns inte något utrymme utöver
det.
Vad som också föranledde mig att begära replik
var beskrivningen av att lagen om offentlig upphand-
ling syftar till att få det mesta för pengarna och det
lägsta priset för skattebetalarna. Jag har ingen in-
vändning mot detta, men jag tycker att man ska kon-
statera att lagen om offentlig upphandling också är ett
näringsfrihetsrättsligt instrument i den meningen att
det ska tillgodose olika företags möjligheter att på
lika villkor få uppdrag från den offentliga sektorn.
Det är en oerhört viktig aspekt på lagen om offentlig
upphandling.
Den som vill gå tillbaka i konstitutionsutskottets
annaler kan i ett annat granskningsärende som gällde
upphandling konstatera att där har statsrådet försvarat
sig med att det visserligen fanns en lag om offentlig
upphandling vid den tiden som bjöd vissa förfaran-
den, men att det förfarande som gjorts, alltså inte
upphandling, hade gynnat skattebetalarna och var
dessutom ett handlande som låg i linje med vad det
privata näringslivet ägnar sig åt. Statsrådet fick kritik
för den här hanteringen. I dag är vi mycket mera klara
över och mycket bättre på att konstatera att lagen om
offentlig upphandling gäller, och gäller också i Rege-
ringskansliet.