Fru talman! Jag hoppas att Per Unckel också åter-
kommer till sista delen av mitt anförande beträffande
ifrågasättandet av de socialdemokratiska ledamöter-
nas integritet i utskottet.
Jag förstår att det finns ett annat tänkande bakom
detta. När jag kritiserar utskottets ordförande säger
han att nu kritiseras granskaren och granskarna. Jag
har uppfattat konstitutionsutskottets uppgift så att det
inte finns några socialdemokrater i utskottet å ena
sidan och granskare å andra sidan. Jag har uppfattat
utskottets arbete så att vi tillsammans ska granska
regeringen och statsråden.
Därför är det mycket märkligt att kritiken från Per
Unckels sida mot mitt anförande tar sikte på att vi
kritiserar granskarna. Vi räknar oss själva till grans-
karna. Det är väl bra om granskningen blir hårdare.
Det är väl en sak. Men det är väl också viktigt att den
blir saklig, att man bedömer det här på juridiska
grunder och inte förirrar sig in i rapporter som mer
handlar om Björn Rosengrens personlighet än om de
juridiska förutsättningar som finns för arbetet.
Det är naturligtvis riktigt när Per Unckel säger att
det kanske inte finns något statsråd som tidigare har
haft så många anmälningar mot sig. Men utan att dra
några paralleller i övrigt är det ju så att i vanliga
domstolssammanhang är det inte antalet anmälningar
eller åtal som räknas, utan det är faktiskt slutsatserna,
domsluten, som är det viktiga. Därför tycker jag att
Per Unckel när han talar om det stora antalet anmäl-
ningar mot Rosengren också borde kunna tala om att
utskottet i de allra flesta fall faktiskt inte har funnit
skäl till kritik.