Fru talman! Om vikten av den granskning av re-
geringen som konstitutionsutskottet sysslar med finns
det inga delade meningar. Ett av utskottets tunga
åligganden är naturligtvis att se till att regeringen
utövar sitt ämbete enligt de regler och lagar som
finns.
Man kan säga att granskningen den här gången
ändå ger en ganska hygglig bild vid handen. Förvisso
brister det i en del avseenden. Framför allt rör sig
bristerna kring lagen om offentlig upphandling. Det
brister en del bl.a. i dokumentationen i vissa av de-
partementen.
Ändå kan man kanske vara lite hovsam i sin kri-
tik. När utskottets ordförande går fram och säger att
regeringen med stor frejdighet för sina ideal driver en
politik - eller hur han nu uttryckte sig - där regler
inte längre tycks spela roll vill jag erinra om följande.
Under de senaste 15 åren har varje år 25-40 gransk-
ningsanmälningar inlämnats mot olika regeringar.
I år behandlar vi 17, eller 16 - 2 är hopslagna. Det
betyder att det i år är ett mindre antal anmälningar än
vi brukar ha. Dessutom riktas kritik bara i några få av
dessa anmälningar. Konstitutionsutskottet har alltså
funnit att flera av anmälningarna inte ger anledning
till kritik. Man kan således inte göra en generell bild
av att politiken tycks gå mot en sorts konstitutionellt
eller formellt förfall - att man driver en politik där
reglerna spelar en allt mindre roll. Detta stämmer
inte; då borde ju bilden vara en annan i KU:s betän-
kande. Det borde vara flera anmälningar och flera
som leder över i oundvikliga kritiska slutsatser.
När vi granskar regeringen har vi naturligtvis all-
tid en plikt att också lite grann reflektera över vår
egen roll - om den granskningsverksamhet som vi
utför överensstämmer med de principer som författ-
ningarna ger för granskningen, dvs. att granskningen
framför allt har ett konstitutionellt innehåll och inte är
politiserad.
Man kan också se lite grann på de anmälningar
som vi får in. I en akademisk uppsats inför statsveten-
skapliga institutionen vid Stockholms universitet för
några år sedan försökte författarna katalogisera de
olika anmälningarna. De grupperades i tre avseenden.
En grupp var legalistiskt överensstämmande anmäl-
ningar, dvs. helt KU-relaterade anmälningar. Vidare
var det så att säga osäkra anmälningar och politisera-
de anmälningar.
Man kom i materialet - jag tror att det sträckte sig
till år 1994 - fram till att ungefär en fjärdedel av
anmälningarna var politiserade anmälningar - anmäl-
ningar, som alltså inte direkt rörde sig inom KU:s
domäner och som inte reste någon preciserad miss-
tanke mot något statsråd eller mot regeringens tjäns-
teutövning. En granskning av de 16 eller 17 anmäl-
ningar som föreligger för årets granskning ska man
som aktiv ledamot i konstitutionsutskottet kanske inte
göra utifrån de här olika klassifikationerna därför att
det alltid kan tas som intäkt för att man något är part i
målet. Den känsla jag får när jag läser igenom anmäl-
ningarna och relaterar till de olika klasserna är att den
andel som skulle grupperas som nummer tre och som
nummer två, dvs. icke KU-relaterade respektive
"osäkra" anmälningar, är större den här gången jäm-
fört med hur det tidigare varit.
Det skulle vara intressant att se om någon stats-
vetare, som har en mera objektiv eller neutral stämpel
än vad jag kanske skulle ha, skulle göra en sådan
undersökning. Men det är i varje fall en känsla man
får när man försöker bena ut de olika anmälningarna.
Vi har alltså anledning att se över granskningsin-
stitutet. Vår granskning kanske måste skärpas upp så
att vi i riksdagen för en diskussion i varje partigrupp
om vikten av granskning, vikten av att man så fort
man ser någonting som är tvivelaktigt i konstitutio-
nell mening ser till att det anmäls. Jag vill inte säga
att det är en trend att antalet anmälningar går ned
därför att det är få i år. Men man kan säga att det i
varje fall inte reflekterar att det upplevs som ett stort
problem, en stor oordning och stor brist på respekt för
lagarna som regeringen visar upp.
Det anförs, och det har tidigare polemik varit inne
på, att det varit ganska många anmälningar mot stats-
rådet Rosengren. Det där måste man också reflektera
över. Jag har i en tidigare debatt tagit upp att man i
den allmänna debatten, i mediebilden och i den poli-
tiska debatten präglar en bild av en person. Sedan
utgår man ifrån denna präglade bild, vill på olika sätt
förstärka denna bild och så agerar man därefter, både
för att förstärka denna bild och för att därmed natur-
ligtvis få politiska angreppspunkter.
Jag tror att mycket av granskningen av Rosengren
också ligger i närheten av sådana strävanden. Det
finns t.ex. en anmälan där man bara rent generellt
säger att någonting tycks vara fel i Näringsdeparte-
mentet i stort sett och att vi behöver granska Närings-
departementet som beredningsorgan. Då är det verk-
ligen fråga om en generell granskning. Man kunde
lika gärna, om det skulle ha varit Danmark, travestera
Hamlet och säga att something is rotten in the state of
Denmark. Man skulle kunna göra en granskningsan-
mälan och säga att någonting tycks vara ruttet i Sve-
rige, så granska det, kära KU! Att ha det på den nivån
tror jag inte är bra för granskningen. Granskningens
utgångspunkt blir ganska svår om det ligger på det
planet.
Kritiken av Näringsdepartementet när det gäller
den stora affären Telia är viktig och allvarlig från
utskottsmajoritetens sida. Minoritetens reservation
verkar vara en jakt efter att vara liksom lite konungs-
ligare till, lite mera kritisk, men den innehåller egent-
ligen inte något större i sak som har upptäckts som
majoriteten på något sätt skulle ha dolt.
Däremot tror jag i likhet med Göran Magnusson
att granskningen inte ska syssla med vilken person-
lighetstyp som ett enskilt statsråd är. Jag tror inte att
granskningen vinner på att vi analyserar ledamöter i
regeringen med att det är något i ens person som gör
denne till en gränsvandrare i det som konstitutionsut-
skottet har att syssla med, som utskottets ordförande
något dunkelt uttryckte det. Det skulle betyda att
ministern talar spontant. Såvitt jag förstår är det inga
konstitutionella problem med spontanitet. Det finns
inget som förbjuder det eller att ett statsråd tar sådana
initiativ som visar att han snarare inte riktigt har för-
stått sin roll som statsråd. Det finns egentligen ingen-
ting i resultaten av granskningen som tyder på att det
skulle vara fallet och att sådana generella omdömen
skulle ha någon fakticitet i sig. Tvärtom är det så att
de tycks vara av den naturen att man präglar en bild
av en person, sedan gäller det att förstärka den, och
de som har en annan bild slätar över den, de är inte
med i kritiken.
Majoriteten har en bestämd kritik av vissa inslag i
Näringsdepartementets verksamhet men går inte så
långt och deltar inte i den här stigmatiseringen av
personligheter, vilket inte heller är KU:s uppgift.
Fru talman! Med dessa anmärkningar yrkar vi på
godkännande av utskottets anmälan utom i de avse-
enden som Mats Einarsson kommer att redogöra för
närmare under debatten. Vi har en reservation i be-
tänkandet, men i övrigt har vi kunnat ansluta oss till
bedömningarna. Vad granskningen kommer fram till
generellt är att även om det i vissa avseenden finns
brister är de av begränsad natur och att svensken och
den svenske väljaren kan sova relativt gott. Rege-
ringsmakten utövas under lagarna, och det är i huvud-
sak ett gott betyg.