Fru talman! Jag ska framföra tre aspekter.
Först vill jag uttrycka min glädje över att Ingvar
Svensson och jag är överens i frågan om hanteringen
av betänkandet i kammaren.
Ingvar Svensson säger att konstellationen med
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna
är kännetecknet för något slags partipolitisering i
granskningsarbetet. Jag instämmer då i Kenneth
Kvists resonemang. Samma fråga kan ställas om
varför de fyra borgerliga partierna alltid uppträder
som trädda på ett snöre. Utgångspunkten är ju en
konstitutionell granskning. Då borde skiljelinjen
kanske inte gå efter de partipolitiska uppställningarna
i alla sammanhang. Man kunde faktiskt göra andra
bedömningar.
Den tredje aspekten som jag tänkte ta upp är Ing-
var Svenssons formulering från i fjol. Den var bra i
fjol, fast den förekom i fel sammanhang. Den är lika
bra i år, och nu är den insatt i sitt rätta sammanhang.
Ingvar Svensson kan väl vara glad för att formule-
ringen kommer till användning. Dessutom hade
Svensson kunnat följa med över med formuleringen
som hjälp och konstatera att det som man påstod att
regeringen borde göra hade kunnat skada staten som
avtalsslutande part.