Herr talman! Jag börjar i slutändan. Det är klart
att den här typen av problem också kan uppstå på en
myndighet. Men en myndighet har i allmänhet en
större vana att hantera den här typen av frågor. Rege-
ringskansliet arbetar ihop en ny liten organisation för
varje sådant här tillfälle. Det blir en mer ad hoc-aktig
verksamhet än på en myndighet som år efter år arbe-
tar med samma sorts frågor. Det är alldeles självklart.
Därför tycker jag att man ska vara varsam med att
Regeringskansliet ska träda in i myndigheters ställe.
Om vi ska gå tillbaka till forskarsamhället vill jag
påpeka att ingen av de synpunkter som Mats Berglind
radade upp här, när han menade att forskarna skulle
ha gått och knackat på dörren till departementet för
att få ytterligare fördjupning, är relevanta när det
gäller den statistiska modell som de ville testa. Ett
tecken på att forskningen var relevant är att ingen har
anmärkt på det resultat som har kommit fram. Ingen
har anmärkt på de metoder som har använts. I fors-
karsamhället är det många som håller ögonen på
varandra. Om det vore en tveksam forskning och ett
tveksamt resultat, kan man vara tämligen säker på att
det hade påtalats från olika håll, inte bara i Sverige
utan förmodligen också i hela Norden, därför att det
är en intressant modell som just de här forskarna har
testat.