Fru talman! I betänkandet KU20 med vårens
granskning av ministrarna finns fyra reservationer
från den borgerliga gruppen, två reservationer från
mp och v och en reservation från s och v, då Miljö-
partiet som vågmästare bildat majoritet med de bor-
gerliga partierna.
Den huvudsakliga kritiken i vårens granskning
handlar om hur regeringens handläggning visat brister
vad gäller mål, upphandlingsrutiner och dokumenta-
tion, men också i förutseende agerande och tydlig
information.
Vi hade från början 18 granskningsärenden, men
som Kenneth Kvist påpekade har vi numera 16 eller
17. Jag vet inte vilket antal det blev, men vi får väl
hålla oss till 17.
Av dessa ärenden är vi helt överens i bedömning-
en vad det gäller 9 stycken. Det är ganska många. Det
får gälla som ett ganska gott betyg, även om det en-
ligt min mening borde ha varit möjligt att samman-
jämka åsikterna i fler ärenden.
Det finns en lovvärd tendens, fru talman, i arbets-
processen, och det är att vi efter all faktagenomgång
och de särskilda utfrågningar vi haft söker just en
gemensam utskottslinje. Men när vi efter många för-
sök att bli överens trots allt inte lyckas blir effekten
ofta i stället en polarisering av de olika ståndpunkter-
na. Detta kan möjligen ses som något av en politisk
nödvändighet men fjärmar samtidigt bedömningarna
mer än behövligt från den kompromissande grundin-
ställningen.
En sammanjämkad hållning innebär ofta visst
mått av förståelse och överseende samtidigt med
varnande anmärkningar och i vissa fall kritik av re-
spektive ansvarig minister i klara ordalag. Jag anser
att vi har ett särskilt stort ansvar just när det gäller att
försöka komma överens i bedömningarna för att kun-
na leva upp till KU:s centrala roll som granskare av
regeringsmakten. Vårt uppdrag är ju i botten att ef-
fektivisera regeringsmakten.
Våra bedömningar borde därför inte kunna kopp-
las till den partipolitiska rollen utan i huvudsak vara
uttryck för utskottsledamöternas samlade klokskap
och avvägningar. Men vi är inte heller en domstol.
Möjligen är detta en önskedröm. Det parti- och
blockpolitiska inflytandet är tydligen något vi får leva
med i KU, och ett resultat av att vi faktiskt är politi-
ker.
Jag tycker att det som Ingvar Svensson sade om
att vi inte får hyckla med dessa saker utan måste tala
öppet om dem var viktigt.
Jag har i tidigare granskningsdebatter också
nämnt den särskilda position som just Miljöpartiet
under denna mandatperiod fått som vågmästare i
utskottet. Det har också raljerats över vad jag har sagt
tidigare. Men faktum kvarstår att Miljöpartiet inte har
någon naturlig hemvist i det ena eller andra politiska
blocket. Jag vänder mig emot att jag inrangerades
bland de socialistiska partierna av Ingvar Svensson.
Han vet mycket väl att Miljöpartiet inte är ett socia-
listiskt parti.
Men detta gör mig också fri att försöka samman-
jämka skiljaktiga meningar där det alls funnits möj-
ligheter, och det har jag försökt. I ett flertal fall har
detta till sist, när det inte gått att finna en gemensam
bedömning, inneburit att jag kommit med en egen
kompromisslinje som i praktiken handlat om en för-
ändring eller bearbetning av något förslag. Oftast har
det varit socialdemokraternas och Vänsterns text, där
jag har kunnat finna just grundtexten som underlag
för en något skarpare formulerad slutsats. Det handlar
ofta om en skärpning i bedömningarna.
Alla som varit med i KU:s hantering vet hur detta
har gått till och att det är så som jag har agerat. Med
uttalad kritik för det som vi verkligen har haft otvis-
tigt underlag för har jag ansett att det har varit den
rimligaste vägen. När det gäller statsministerns upp-
maning till kommunerna angående socialbidraget
fann jag i stället en rimligare hållning tillsammans
med de borgerliga partierna, och då har det i stället
handlat om att mildra en i mitt tycke överdriven kri-
tik.
Det är ju så här vi kommer överens. Något annat
sker inte. Det är så här vi löser problemet med olika
ståndpunkter för att försöka finna gemensamma.
I två andra ärenden har jag reserverat mig till-
sammans med Vänstern. Det ena handlar om något
regeringen lovade i en hushållsbroschyr inför folkom-
röstningen om EU-medlemskap - något som den inte
stod för. Den frågan kommer Birger Schlaug, som var
anmälare, att närmare gå in på senare i debatten. Den
andra frågan avser krigsmaterielexporten till Na-
toländer i samband med Natos bombningar av Jugo-
slavien. Inga andra ledamöter i utskottet har haft
förståelse för den kritik som jag har varit med om att
framföra i dessa två ärenden.
Det kan också ge anledning till funderingar. Är
det våra partiers - i detta fall Vänsterns och Miljö-
partiets - särskilda kritiska hållning till EU respektive
vapenexport som gör att vi här skiljer ut oss och bil-
dar ett minoritetsblock? Varför delar inga andra le-
damöter den kritik som vi anser borde vara självklar
med anledning av det underlag vi studerat noga till-
sammans? Här, precis som jag nämnt tidigare, kan
den politiska rollen misstänkas ta över försök till att
förhålla sig mer objektivt till frågorna. Vi ledamöter i
utskottet borde naturligtvis alla ständigt fundera ige-
nom våra roller och vårt ansvar och ägna oss lite mer
åt vad man skulle kunna kalla självkritisk eftertanke.
Fru talman! Jag vill ändå lovorda de ärliga an-
strängningar som jag uppfattat att alla gjort under
arbetets gång i försök att finna just enhetliga bedöm-
ningar. Vårt gemensamma intresse när det gäller
granskningsuppdraget till KU måste vara att upprätt-
hålla integriteten och en hög trovärdighet och så långt
det bara är möjligt agera som enskilda ledamöter
bortom partipolitiska hänsyn.
Jag kommer inte, fru talman, att yrka på godkän-
nande av anmälan i de reservationer som jag står med
på i betänkandet, men jag står givetvis bakom dem,
och om någon yrkar på godkännande av anmälan i de
reservationerna kommer jag självklart att rösta för
detta. Men jag tycker det som Göran Magnusson tog
upp och som vi har diskuterat många gånger i KU var
intressant. Hur ska vi hantera granskningsbetänkandet
i kammaren?
Det är ju så att det är en anmälan vi gör. Ska vi
ändå ha reservationer som vi röstar om? Det känns
inte riktigt. Det har varit så bl.a. för att vi vill initiera
en debatt och föra ut frågorna och med hjälp av reser-
vationerna skapa en diskussion som ger lite mer än
om vi bara hade konstaterat vad vi har kommit över-
ens om eller inte kommit överens om i utskottet.
Jag tycker att detta är så viktigt att jag håller med
Göran Magnusson. Det var fler här som nämnde
detta. Jag tror att Ingvar Svensson och även Folkpar-
tiets representant har nämnt det. Det är viktigt att vi
hanterar vår långa hårda diskussion i KU på rätt sätt
och att vi kan hantera den på ett sätt som är rimligt
här när vi kommer till kammaren.
Därmed, fru talman, tackar jag för mig. Jag vill
återkomma i de särskilda frågorna senare.