Herr talman! Den här delen av granskningsbetän-
kandet har faktiskt ett visst underhållningsvärde -
eller vad man ska säga - om de sensationella resultat
som två forskare anser sig ha kommit fram till och
som har föranlett anmälningar från Stefan Attefall
respektive Göte Jonsson. De två forskarna anser sig
nämligen ha empiriska bevis för att regeringen köper
röster med hjälp av bidrag till lokala investerings-
program. Uppgifterna från Uppsalaforskarna är
mycket uppseendeväckande anser Attefall i sin an-
mälan, och det är väl inte för mycket sagt. Men som
de flesta bra historier håller inte heller denna för en
närmare kontroll.
KU har inte låtit sig övertygas. Jag tänkte kort re-
dogöra för varför, även om jag inser att risken för att
jag visar bristande respekt för vetenskapens själv-
ständighet finns. Ett sådant syfte vore mig emellertid
fullständigt främmande. Det är i detta fall lite svårt att
förhålla sig hundraprocentigt allvarlig.
Forskarna menar att det finns två modeller för hur
regeringar tänks agera taktiskt. Antingen gynnar de
sina egna väljare som tack för röststödet, eller så
försöker de locka nya väljare. Det gör regeringarna
genom att styra bidrag eller andra medel till lättrörli-
ga väljare. Det är med andra ord fråga om röstköp -
antingen med betalning i efterhand eller betalning i
förskott.
Det här handlar alltså om den specialgren inom
den till vetenskap förklädda borgerliga ideologin som
går under firmamärket public choice. Dess grundan-
tagande är - lite förenklat - att alla är själviska och
rationella och att detta förklarar mänskligt handlande.
Nåväl. Våra forskare menar nu att de har hittat ett
statistiskt säkert samband mellan å ena sidan bidrag
till lokala investeringsprogram och å andra sidan
andelen lättrörliga väljare. Det är alltså betalning-i-
förhand-hypotesen som man menar har visat sig vara
riktig.
Det är väl ingen hemlighet att regeringar gillar att
ha pengar att dela ut alldeles själva. Det är heller
ingen sensation att man försöker att göra partipolitis-
ka poäng på sin givmildhet. Men man undrar ju hur
det här röstköpet går till. Investeringsstödet går för
det första inte till väljare utan till kommuner. För det
andra måste kommunerna själva hosta upp betydande
summor ur egen kassa för att över huvud taget få ut
bidragen. Som röstköpsstrategi är det inte helt över-
tygande.
Sedan finns det lilla problemet att ta reda på var
de lättrörliga väljarna finns. Sådant är inte helt lätt att
klura ut. Därför har forskarna i det här fallet utgått
från att väljarna är lättrörliga i kommuner där det är
jämnt mellan blocken. Sådant finns det nämligen
lättillgänglig statistik på. Men frågan är om man inte
letar efter den tappade nyckeln under gatlyktan där
det är ljust i stället för i mörkret där man tappade den.
Men okej, låt oss inte vara alltför stränga utan i
fantasin smyga oss in i Regeringskansliet när bidra-
gen ska fördelas. Hur kan det tänkas gå till? Sitter
miljöministern själv och plockar ut lämpliga röstköp-
skommuner ur SCB:s valstatistik? Är det regeringen i
konselj som överlägger om var de största röstvinster-
na finns att hämta? Eller är det statssekreterarna som
på nätterna sitter och skriver ihop fejkade beslutsun-
derlag där den hemliga listan med kommuner-med-
lättrörliga-väljare-där-röster-kan-köpas ska jämkas
ihop med inkomna ansökningar och uppställda krite-
rier?
Innan KU accepterar påståenden om att regering-
en, eller någon annan, försöker köpa röster med hjälp
av bidrag, vill vi nog ha något mer än en statistisk
korrelation mellan eventuellt irrelevanta variabler
styrkt med en diskutabel teori om grunderna för
mänskligt handlande. Man måste åtminstone ha en
inte helt orimlig hypotes om hur det hela konkrekt går
till.
Därmed är det inte sagt - för att nu bli lite allvar-
ligare på slutet - att det är alldeles oproblematiskt att
den här typen av bidrag fördelas av regeringen. Det är
något som ett antal tidigare utvärderingar och gransk-
ningar påtalat, och det redovisas i betänkandet. Ut-
skottsmajoriteten pekar på ett antal problem som bör
uppmärksammas, och det är beklagligt att de borger-
liga partierna i denna del ansett att det är viktigare att
få reservera sig till förmån för några lite mer svepan-
de formuleringar som egentligen inte har någon sub-
stans som avviker från majoritetens ställningstagande.