Herr talman! Det här gäller alltså upphandlingen
av trafiken på Västkustbanan. Här fanns det ett regel-
verk före den 1 november som innebar att om det
fanns kommersiella grunder för att driva trafik på
Västkustbanan kunde SJ återfå trafikeringsrätten efter
det att avtalet med Sydvästen AB gått ut. Om upp-
handlingen skulle ske eller ej låg alltså inom rege-
ringens ansvarsområde.
Bakgrunden för Västkustbanan var ju att SJ hös-
ten 1998 faktiskt inte ansåg att trafiken kunde drivas
kommersiellt lönsamt under 2000 och 2001. Därmed
borde rimligen nya omständigheter ha inträffat för att
en annan bedömning skulle kunna göras. Det har
framhållits att det fanns nya omständigheter i och
med ett samarbete med NSB för sträckan Oslo-Kö-
penhamn samt att Sydvästen själva gjorde bedöm-
ningen att det gick att driva detta på kommersiell
grund. Några bedömningar har dock inte redovisats
som kunnat bekräfta det förändrade förhållandet för
SJ. Därför borde det ha gjorts en grundligare under-
sökning som inneburit att man inte enbart gått på SJ:s
egna uppgifter.
Det kanske viktigaste är att själva kärnan i föränd-
ringen av förordningen om statens spåranläggningar
borde ha aktualiserats tidigare. Redan vid beslutet
våren 1998 om att lämna trafiken på Västkustbanan
till upphandling fanns det anledning att ta upp frågan
om att värna nya aktörers intresse av att göra sats-
ningar på järnvägssektorn. Dessutom fanns det up-
penbarligen insikt inom regeringen om att reglerna
inte fungerade utan faktiskt behövde förändras. Av
den anledningen är det anmärkningsvärt att den tid
som faktiskt fanns inte har utnyttjats för att åstad-
komma nya regelverk, regelverk som bättre stämde
överens med krav som en upphandlad aktör också kan
ställa.
Därför, herr talman, kan inte näringsministern i
detta granskningsärende undgå kritik.