Herr talman! Vi börjar med forskningsrapporten.
Som jag sade, hade den varit lite tyngre och i sina
slutsatser haft ett lite mer trovärdigt innehåll hade
debatten säkert blivit en helt annan i andra samman-
hang, bland statsvetare och andra debattörer. Den här
uppmärksammades i en tidningsartikel och sedan dog
den. Och det är väl ungefär så mycket den är värd.
Det framkom vid utfrågningen att de här forskarna
inte hade brytt sig om att tillfråga Regeringskansliet
för att få tillgång till det underlag som låg till grund
för de olika besluten. Man hade inte brytt sig om att
fråga de handläggare i Regeringskansliet som skötte
detta hur hanteringen gick till, vilka värderingar som
gjordes. Man har heller inte brytt sig om att göra
något slags uppföljning av de kommuner som fick de
lokala investeringsbidragen. Var det någon större
framgång för Socialdemokraterna? Inte det heller har
man tagit reda på. Inte heller har man tänkt sig att
göra en uppföljning i några andra frågor, utan man
valde en del, formulerade en tes och drog en slutsats.
Det är för tunt för att jag ska ta till mig den delen.
I den andra delen tog Inger René upp hur rege-
ringen skötte detta. Det var ju helt klart. Vi har själva
i vår del av granskningsrapporten sagt att vi ska vara
försiktiga med den här typen av ärenden. Det fanns
vissa brister som man löpande rättade till.
Men det handlar också om situationen när nya
projekt dras i gång. Länsstyrelserna var inte riktigt
uppdaterade så att de kunde stå för bra rådgivning till
kommunerna osv. Den typen av problem uppstår
alltid, oavsett om det är Regeringskansliet eller en
myndighet som hanterar frågan.