Fru talman! Den offentliga makten utövas under
lagarna. Formuleringen återfinns i regeringsformen
1 kap. 1 §. Det är naturligtvis fundamentalt för ett
rättssamhälle att slå fast detta. Det betyder också att
den granskning som konstitutionsutskottet ska göra
ska ta sin utgångspunkt i detta - att den offentliga
makten utövas under lagarna. Man ska alltså ha en
konstitutionell granskning av statsrådens hantering av
olika regeringsärenden under den aktuella perioden.
För min del är det viktigt att lägga vikten just vid
granskningen ur den konstitutionella synpunkten. Den
politiska granskningen sker i annat sammanhang. De
instrumenten finns i riksdagen, i denna kammare, och
bestäms även ytterst av väljarna på valdagen.
Fru talman! Jag tänkte i mitt anförande ta upp
några principiella synpunkter på granskningsarbetet,
och mindre ägna mig åt de olika granskningsdebatter
som sedan kommer enligt den punktindelade debat-
ten.
Jag vill börja med att ifrågasätta den beslutsteknik
som vi tillämpar här i kammaren genom att votera om
de reservationer som finns. Jag har funderat rätt
mycket på detta, och debatten har varit i gång i olika
sammanhang. Eftersom granskningsbetänkandena
egentligen är en anmälan av vad konstitutionsutskot-
tet har funnit under sitt granskningsarbete är det en-
ligt min mening bara en förstärkning av de partipoli-
tiska tendenser som finns i granskningsarbetet när
man går till voteringar om de olika reservationerna.
Därför tycker jag att det vore bra om vi i konstitu-
tionsutskottet kunde bli överens om hur vi ska hantera
de här frågorna.
När jag har tittat på voteringarna under åren kan
jag konstatera att de har blivit färre och färre. De
mest uppmärksammade voteringarna som jag har
funnit under en tioårsperiod - möjligen ytterligare
något år tillbaka i tiden - är de där några moderata
statsråd har befriats från kritik genom att partivänner-
na har drivit frågorna till votering och på något sätt
skapat en annan majoritet än den som tidigare fanns i
konstitutionsutskottet. Riksdagens utredningstjänst
har förtjänstfullt hjälpt mig att titta på detta. Jag ska
inte närmare gå in på omständigheterna kring det här,
men det är värt att notera att de som oftast säger sig
syssla med denna granskning utifrån en konstitutio-
nell och juridisk utgångspunkt i andra sammanhang
har drivit den till att handla om att på något sätt se till
att befria de egna statsråden från den kritik som har
förevarit.
Fru talman! Jag vill också ta upp det som jag
skulle vilja kalla för kontrollkollisioner, som jag nu
ser framför mig genom att riksdagen tidigare har
beslutat om förändrad revision. Jag ska inte ifråga-
sätta eller diskutera den frågan, utan bara konstatera
att det blir en ny organisation för revisionsarbetet.
Det pågår nu utredningsarbete kring de frågorna, och
det är lätt att konstatera - vilket också konstitutions-
utskottet har gjort - att man i det arbete som nu pågår
med att bygga upp den nya revisionsverksamheten
mycket noggrant också måste överväga vilken roll
KU får och vilken utformning revisionen får. Den får
nämligen inte inkräkta på det som är KU:s gransk-
ningsområde, dvs. den juridiska granskningen av
statsråden.
Jag tror att detta är en ganska komplicerad och
grannlaga fråga, men jag vill gärna i det här samman-
hanget ta upp den på det principiella planet och peka
på att det med tanke på svensk konstitutionell tradi-
tion är oerhört viktigt och angeläget med den gransk-
ning som konstitutionsutskottet utför. Det vore en
väldig olycka om den nya revisionen skulle utvecklas
på ett sådant sätt att det blir kontrollkollisioner mellan
de här institutionerna.
Fru talman! Man kan konstatera att något av en
sådan här kontrollkollision också har inträffat i år,
och kanske även tidigare. Jag tänker på Riksdagens
revisorers granskning av Telia-Telenor-affären, eller
snarare upphandlingsfrågorna kring den, och även
konstitutionsutskottets granskning. De har löpt paral-
lellt. Vi har kikat på detta, och nu inträffar förhållan-
det att konstitutionsutskottet till riksdagen anmäler
vad man har funnit beträffande upphandlingsfrågorna.
Senare i år har utskottet fått - det har redan remitte-
rats till utskottet - Riksdagens revisorers förslag i
anledning av deras granskning av samma fråga. Vi
ska alltså behandla den frågan senare. Denna typ av
kollisioner måste vi på något sätt försöka klara av i
det fortsatta arbetet.
Fru talman! Det granskningsarbete som vi ska ut-
föra är naturligtvis grannlaga och viktigt. Jag skulle
dock vilja peka på att det ibland inte är resultatet av
granskningsarbetet utan anmälningarna i sig - och
antalet anmälningar - som är det intressanta i sam-
manhanget. Detta togs upp även i utskottsordföran-
dens föredragning.
Låt mig ta ett exempel. Det gäller inte något av de
större ärendena i år, utan det handlar om en anmälan
mot Björn Rosengren för att han skulle ha struntat i
ett riksdagsbeslut. Enligt Göteborgs-Posten skriver
anmälaren att det är uppenbart att näringsministern
helt enkelt struntat i vad trafikutskottet och riksdagen
sagt om att prioritera de regionala vägpengarna till de
områden i landet som har störst problem med tjäl-
lossning och bärighet.
Det är alltså ett mycket klart ställningstagande till
anmälan. Det blir uppmärksamhet i hemortspressen
och i andra tidningar kring frågan. Det anses vara
klart att Rosengren har struntat i riksdagsbeslutet.
Resultatet av konstitutionsutskottets granskning av
frågan är det mycket svårare att få genomslag för,
därför att resultatet är att detta är helt fel! Rosengren
har inte struntat i riksdagens beslut, utan utskottet
konstaterar att det som man har fått fram och det som
har visats är i enlighet med vad riksdagen har beslu-
tat. Den ståndpunkten och den åsikten är det mycket
svårare att få något mediegenomslag för - ja, det är
inte bara svårare utan alldeles omöjligt.
Jag tycker att detta visar på ett problem i sam-
manhanget, nämligen att anmälningarna får ett stort
genomslag medan resultatet av granskningarna får ett
betydligt mindre mediegenomslag och knappast
uppmärksammas alls.
Det är intressant, fru talman, när utskottets ordfö-
rande här konstaterar att fler än hälften av anmälning-
arna, eller de som vi nu har granskat, har handlat om
ett visst statsråd. Det är väl möjligt att man kan få det
till det om man räknar in de statsråd som tillhör detta
statsråds departement, men det är i varje fall ett akt-
ningsvärt antal anmälningar som är direkt riktade till
Rosengren. Men om ordföranden hade haft för avsikt
att redovisa utskottets betänkande och utskottets
ståndpunktstaganden hade han också kunnat säga att i
fyra av de fem sex anmälningar som finns mot Ro-
sengren har utskottet funnit att det inte finns anled-
ning till någon kritik. Det hade varit en korrekt redo-
visning av vad utskottets granskning har kommit fram
till.
Dessa resonemang leder mig fram till en annan
sak, nämligen att det ibland är lite svårt att följa med i
i vilken rapport och vilket betänkande som utskottets
ordförande befinner sig i sitt inledningsanförande.
Det började väldigt bra med betoningen av den juri-
diska granskningen. Då kände jag mig fortfarande
hemma i konstitutionsutskottets betänkande. Ordför-
anden fortsatte sedan med att säga att den politiska
granskningen ska ske i ett annat sammanhang, unge-
fär som jag uttryckte det. Men det tredje steget - och
då är det direkt statsrådet Rosengren som det handlar
om - blir snarare en personlighetsbeskrivning av
statsrådets sätt att vara och agera.
Framför allt övergick då utskottsordföranden till
att i stället för att hålla sig till utskottets betänkande
och betänkandetexterna här tala om den rapport som
Per Unckel presenterade i januari eller februari, tror
jag att det var, och som, mycket fyndigt i och för sig,
var rubricerad Björntjänster. Där hämtade, tycker jag,
utskottets ordförande sin inspiration till att diskutera
förhållandena i regeringen, hur Björn Rosengren
beter sig och vilka personliga egenskaper som ligger
bakom Björn Rosengrens sätt att agera.
Det där ligger ju ganska långt ifrån den juridiska,
konstitutionella granskning som utskottet ska syssla
med. Det, fru talman, leder mig över till att avslut-
ningsvis ta upp två andra saker. Först gäller det den
dubbla roll som utskottets ordförande ju spelar i det
politiska livet. Han har två hattar. Dels har han kon-
stitutionsutskottets ordförandehatt, dels den hatt som
den moderata riksdagsgruppen håller honom med
eftersom han ska vara den moderata riksdagsgruppens
främste politiske företrädare här i kammaren.
Det här ger ju dubbla roller. Jag har tidigare tagit
upp det här från denna talarstol i anslutning till
granskningsdebatterna. Jag tycker att detta illustrera-
des väldigt väl i vintras just i rapporten Björntjänster,
då konstitutionsutskottets ordförande direkt uttalade
sig om Björn Rosengren, hans sätt att sköta det de-
partement som han är satt att sköta och de olika frå-
gor som redan då fanns under anmälan i konstitu-
tionsutskottet. Långt innan utskottet hade granskat de
här frågorna hade alltså utskottets ordförande i den
här rapporten klart för sig att det var illa ställt, att det
var felaktigheter osv. Han kritiserade Rosengren på
en rad punkter där utskottet sedan inte har funnit
anledning att rikta någon kritik utan där utskottet
enigt konstaterat vad som förevarit.
De här dubbla rollerna är ett problem för konsti-
tutionsutskottets trovärdighet som granskare av rege-
ringsmakten. Det finns anledning, tycker jag, att på
allvar diskutera detta. Vilka förtroendeposter som ska
besättas av vilka moderater är naturligtvis en fråga för
Moderata samlingspartiet och Moderata samlingspar-
tiets riksdagsgrupp, men som vice ordförande i kon-
stitutionsutskottet tycker jag ändå att det vore bra om
utskottets ordförande inte tvärsäkert uttalade sig om
särskilda förhållanden innan utskottets granskning är
avslutad.
Till sist, fru talman, vill jag ta upp en mer trist as-
pekt på det granskningsarbete som vi har utfört och
på det som förekom på den presskonferens som vi
hade. Där påstod utskottets ordförande helt plötsligt
att det i praktiken var statsrådet Rosengren som hade
hållit i pennan för den socialdemokratiska stånd-
punkten i de olika granskningsfrågorna. Man vänjer
sig ju i det politiska livet att stå ut med olika aspekter
på saker och ting, men när integriteten på detta flag-
ranta sätt ifrågasätts av konstitutionsutskottets ordfö-
rande gör det mig faktiskt bedrövad. Det gör mig
faktiskt bedrövad att behöva gå och fundera på varför
det fanns anledning att i det här sammanhanget kasta
ur sig ståndpunkten att det i praktiken är Rosengren
som håller i pennan.
Jag ska avstå från att peka på att Per Unckel själv
har suttit i regeringen och själv har varit föremål för
granskning i konstitutionsutskottet. Jag ska avstå från
att koppla ihop hans erfarenheter därifrån med de här
erfarenheterna. Jag tycker inte att det vore riktigt
korrekt att göra så. Men jag måste på allvar protestera
mot att utskottets ordförande på det här sättet ifråga-
sätter Socialdemokraternas, och indirekt också Väns-
terpartiets och Miljöpartiets som i långa stycken har
samma ståndpunkt, integritet i konstitutionsutskottets
granskningsarbete. Jag tycker att det vore bra, fru
talman, om vi kunde få ett klarläggande från utskot-
tets ordförande beträffande om han kvarstår vid de
här ståndpunkterna eller ej.