Fru talman! Den debatt som vi har haft i dag om
Sveriges riktlinjer för jordbruks- och livsmedelspoli-
tiken är ju en av de viktigaste EU-frågorna som vi har
att diskutera i denna kammare. EU:s jordbrukspolitik
har ju inte förändrats särskilt mycket sedan den for-
mulerades 1957. Trots att det har blivit fler medlem-
mar under den tiden har man för att göra anpassningar
till de nya medlemmarna och de nya kraven egentli-
gen bara sett till att skapa några nya regleringar. Det
är väldigt sällan som något har tagits bort från EU:s
mål och riktlinjer för jordbrukspolitiken.
Resultatet av det har ju blivit, vilket många här i
dag har påpekat, en snårig djungel av svåröverskådli-
ga regler som jag menar har skadat jordbruket och
livsmedelsnäringen.
När nu EU står inför ytterligare expansion är det
absolut nödvändigt att göra förändringar. Det finns
möjlighet att göra förändringar i EU:s jordbrukspoli-
tik. De brister som finns i EU:s jordbrukspolitik måste
rättas till, målen måste ändras, och regelverket måste
förenklas. Folkpartiet är för en gemensam jordbruks-
politik, men visionen - riktlinjer och målet för framti-
den - måste vara att vi även på detta område skall ha
en friare marknad.
Lennart Brunander, självklart skall denna marknad
vara tuktad med djurskydd, miljökrav och krav på
bevarande av änglamarken. Det är jag inte ett dugg
orolig för. Jag är helt övertygad om att om Sverige tar
ledningen i detta arbete, kommer vi med starkt ledar-
skap i EU att kunna förändra jordbrukspolitiken i rätt
riktning.
Samarbetet i EU måste hela tiden förnyas för att
motsvara tidens krav och människors vardag. Det
handlar väldigt mycket om att ge legitimitet åt EU och
EU:s arbete, där vi nu är en aktiv medlem. I den här
debatten kan man börja undra om vi verkligen är
medlem i EU men så är faktiskt fallet.
För att reformarbetet skall kunna ta fart är det
viktigt att bejaka samarbetet inom EU. Men en av de
viktigaste uppgifterna som EU nu står inför är ut-
vidgningen. De nya demokratierna skall bli medlem-
mar i den europeiska gemenskapen - Polen, Ungern,
Tjeckien, Estland, Slovenien och Cypern. Det är vik-
tigt att inför det arbetet förändra jordbrukspolitiken.
Förutom konsumentaspekten, som är ett av huvudskä-
len, handlar det också om det långsiktigt hållbara
jordbruket, såväl ekonomiskt som ekologiskt, och om
att jordbrukspolitiken är en bra bas för att globalt
driva livsmedelsfrågorna. Det är också viktigt att
ändra reglerna så att de inte försvårar utvidgningen
mot de nya demokratierna.
Jag menar att de som är tveksamma i den här frå-
gan, som ifrågasätter, som vill ha litet regleringar kvar
och som inte vill gå hela vägen, är demokratins död-
grävare och att de hotar utvecklingen i de nya demo-
kratierna i Östeuropa. Något sådant vill inte vi i Folk-
partiet ställa upp på.
Det är väsentligt att kvoter, regleringar och om-
ständlig administration tas bort och att man underlät-
tar för jordbruket inför en ny utvidgning. Det är vik-
tigt att vi ger klara signaler, att de nya medlemmarna
får klara riktlinjer så att man vet vad man skall anpas-
sa det nya samhället till; detta för att undvika att man
nu, när man håller på och reformerar och bygger upp
demokratin och ekonomin, anpassar sin näring till det
gamla systemet. Någon har uttryckt det i termer om
att forcera detta. Jag skulle vilja säga att det är viktigt
att slå fast vilka visioner och planer EU har för den
gemensamma jordbrukspolitiken.
En del har under tidens gång i debatten - i dag har
Dan Ericsson litet grand berört det - varit inne på att
man under en övergångsperiod, eller t.o.m. perma-
nent, skulle ha förmånligare regler för Västeuropas
relativt rika jordbrukare än för Östeuropas fattigare
jordbrukare. Den lösningen kan Folkpartiet inte för-
svara - det är också att vara med och försvara den
demokratiska utvecklingen i de nya demokratiska
länderna.
För att nå en ökad tydlighet och som ett led i strä-
van att återvinna medborgarnas förtroende måste
dagens snåriga regelsystem och enorma byråkrati
inom EU:s jordbrukspolitik undanröjas. EU:s egna
siffror visar att den enorma byråkratin slukar 10 % av
jordbruksbudgeten, vilket naturligtvis skapar en för-
ståelig irritation och illegitimitet vad gäller hela sys-
temet och hela EU:s jordbrukspolitik.
Jordbrukspolitiskt finns det en passus om att en
tillfredsställande inkomstnivå för bonden är ett viktigt
motiv för den gemensamma politiken. Detta klarar
inte EU av. Trots detta går 80 % av det som utbetalas,
som jordbruksministern tidigare påpekade, till 20 %
av bönderna. Detta är helt oacceptabelt. Bara detta är
ett skäl till att reformera jordbrukspolitiken!
Fru talman! Vi i Folkpartiet anser att en reform är
absolut nödvändig. Det känns bra att jordbruksminis-
tern så klart har slagit fast att vi nu är på den vägen.
Vi i Folkpartiet är beredda på att aktivt delta i arbetet
med att reformera EU:s jordbrukspolitik.