Fru talman! Göteborgshändelserna var allvarliga,
och jag tror inte att några partier här i kammaren
accepterar våldsverkare av den art som vi fick se där
nere. Jag deltog liksom Mats Einarsson i demonstra-
tioner, seminarier och sådant där nere och fick se den
fredliga delen, som var oerhört mäktig, stor och in-
tressant. Jag fick också delvis se det som sedan för-
störde det hela.
Polisförbundets rapport Kaos ger såvitt jag förstår,
med den erfarenhet som jag har därifrån, en ganska
riktig bild av situationen för polisen. Det var inte
genomtänkta aktioner utan mycket gick fel. Det tram-
pades faktiskt på grundläggande fri- och rättigheter.
Det är inte KU:s sak att i den situation som vi nu
befinner oss i, med i första hand ett granskningsbe-
tänkande att diskutera, hantera detta utan det blir en
fråga för Göteborgskommissionen. Att jag ändå be-
gärt ordet i det här ärendet beror på att det handlar om
Göteborgshändelserna och att jag inte tycker att den
fråga som Inger René har tagit upp, den särskilda
beredskapspolisen, har någon större relevans i frågan
om hur saker och ting hanterades i Göteborg under
dessa dagar.
Det var Polisen i Västra Götaland som hade det
operativa ansvaret. Vi får ändå inte glömma att det i
bakgrunden alltid finns ett övergripande ansvar som
regeringen har.
Kanske blir det så - jag hoppas det - att Göte-
borgskommissionen vågar ge sig in i de mer besvärli-
ga frågorna. Den har rätt att överväga andra frågor än
de som handlar om säkerheten och polisens insatser.
Jag hoppas att den tar sig tid och utrymme att titta på
det som skedde när polisen gjorde sina ingripanden
t.ex. mot möteslokaler på Hvitfeldtska och Schillers-
ka skolorna.
Det finns också andra frågor som jag menar att
den måste besvara. De gäller demonstrationsfriheten,
frihetsberövandena, kvarhållande på plats, politisk
registrering av dem som greps vid massarresteringar
m.m.
En mjuk linje var utlovad. Regeringens represen-
tanter var ju inblandade. Man hade i förväg en god
diskussion. Sedan gick det ändå så fel.
Jag satt på en gräsmatta i Nya allén tillsammans
med ett äldre par och kände den rädsla som infann sig
när hundar och poliser kom rusande mot oss. Vi fick
hjälpa varandra för att snabbt komma därifrån och fly
hals över huvud ut på gatan i allén. Vi kände att vi
precis klarade oss förbi dessa hundar. Därefter såg vi
att parken var helt tom, så att vi kunde gå in i den
igen.
Jag undrar vad detta var för aktion. Vem beslutade
att det skulle ske en sådan rensning när de gamla
människorna tillsammans med mig och några andra
satt fredligt och fikade i en park?
Det verkade så fullständigt ologiskt.
Jag menar att just sådana saker är allvarliga och
måste tas upp i denna diskussion eftersom den hand-
lar om Göteborgshändelserna.
I den del som gäller beredskapspolisen stöder jag
utskottsmajoriteten.