Fru talman! Handläggningen är ju uppseende-
väckande av det skälet att den innebär att majoriteten
sätter sig till doms över minoriteten och recenserar
utskottsminoritetens bevekelsegrunder för att höra
utomstående i utskottet. Det handlar inte om att ar-
betsmarknadsorganisationerna inte har fått framföra
sina uppfattningar. Men det måste väl ändå vara så i
en parlamentarisk demokrati, Björn Kaaling, att mi-
noriteten själv avgör vad minoriteten är intresserad av
att borra djupare i? Men det lät ni inte minoriteten
göra, utan ni satte er till doms över minoritetens be-
vekelsegrunder och avfärdade alltihop utan några
bärande skäl med motiveringen att de synpunkter som
hade kommit fram i skrivelser till utskottet från SA-
CO och SAF inte hade någon bärighet, därför att
departementet meddelade att så inte var fallet. Det
stämde inte. Det är anmärkningsvärt att man hantera-
de fråga på det sättet.
När det sedan återigen gäller sakfrågan kritiserar
vi den här propositionen därför att regeringen har
anammat LO:s väldigt centralistiska perspektiv på
lönebildningsprocessen. Vi har en motsatt utgångs-
punkt. Lönebildningen ska ske så decentraliserat och
så lokalt som möjligt. Vi har också kritiserat proposi-
tionen därför att den är så snäv. Den handlar bara om
själva förhandlingssystemets funktionssätt och om
vissa konfliktregler. Men det finns så mycket annat
som avgör förutsättningarna för lönebildningen, och
det förbigår regeringen med total tystnad.
Vi accepterar att man byter namn på Förliknings-
mannaexpeditionen och att Medlingsinstitutet i för-
hållande till dagens förlikningsmannaexpedition får
vissa utökade möjligheter att kyla ned konflikter.
Däremot säger vi bestämt nej till att Medlingsinstitu-
tet tilldelas dubbla roller. Vi vill se Medlingsinstitutet
som en medlingsfunktion, inte som en central norme-
rande funktion på arbetsmarknaden.