Fru talman! Jag vill börja med att säga att om
lusten att visa en gemensam ansvarsvilja här i kam-
maren från övriga partier för att klara det som då var
Sveriges stora problem hade varit större, hade också
regeringens agerande sett annorlunda ut. Låt oss för-
söka vidmakthålla den stora skillnad som jag trots
debatten i dag tycker finns år 2000 jämfört med år
1990. Det börjar växa fram en samsyn om inflatio-
nens faror, om lönebildningens betydelse och också
om hur lönebildningen går till.
Den lista som lästes upp hade kunnat fortsätta.
Det finns punkter där LO hade velat ha det annorlun-
da och där TCO hade velat ha det annorlunda. Fram-
för allt har det skett stora förändringar under resans
gång som gör att organisationen i dag, Mikael Oden-
berg, inte uttrycker det totala motstånd mot proposi-
tionen som Mikael Odenberg nu ger uttryck för.
Jag vill påstå att det finns en rimlig balans och en
rimlig respekt hos samtliga parter. Men det som är
avgörande är hur medlingsinstitutet kommer att byg-
ga upp sitt arbete. Det är då vi ser hur det blir och om
min bedömning eller Mikael Odenbergs var rimlig.
Jag hoppas för lönebildningens skull att det blir rege-
ringens bedömning.