Fru talman! Jag upplever att Socialdemokraterna
har sett de medelstora industriföretagen på 70-talet
som norm för sin arbetsrättsliga lagstiftning. Vi vill
kanske i större utsträckning ha småföretagen som
norm och utgångspunkt. Vi vet nämligen att där finns
nyckeln till att skapa full sysselsättning - där kan vi
skapa dynamik och där kan vi skapa jobb och väl-
stånd i framtidens Sverige. Det är den utgångspunkt
som vi har för lagstiftningen men vi vill inte ha så
olika regler för olika storlekar på företag. Om Björn
Kaaling tror det ber jag honom att läsa på lite bättre.
Björn Kaaling säger nu att LO har hittat på en re-
gel som gör att man slipper de negativa sidorna för
enmansföretag och familjeföretag. Men om man nu
inom LO är så klok att man har gjort den här föränd-
ringen, varför har den då inte gjorts tidigare? Proble-
met är ju inte nytt. Det var först när Mona Sahlin,
såvitt jag förstår, hotade med lagstiftning som LO
kröp till korset och gjorde en viss kompromiss som
var sådan att ni kunde stilla era egna relationer med
LO och släppa det här kravet.
Förlåt mig men jag litar inte riktigt på det förbund
som faktiskt först när man står där med lagstiftningen
vilande över huvudet böjer sig lite grann för att sedan
göra en kompromiss; detta därför att ni inte vågat ta
strid med LO på den här punkten, till förmån för en
viktig princip om rätten att stå utanför om så önskas
när det inte finns några anställda.
Björn Kaaling sade i sitt anförande att vi med
Medlingsinstitutet inte löser de genuina problemen
med lönebildningen. Passa nu på att i den sista repli-
ken berätta för oss vad ni vill göra utöver detta! Den
proposition som behandlas heter ju faktiskt Lönebild-
ning för full sysselsättning. Det handlar alltså om ett
helhetsgrepp om frågan. Det skulle vara intressant att
höra vad Björn Kaaling i övrigt har att säga, dvs.
förutom när det gäller inrättandet av ett institut.