Fru talman! Det är synd att Marianne Andersson,
som beklagar att det blir så här, inte kan dra slutsat-
sen av det och faktiskt avstå från att stifta en lag på
detta område.
Det råder ingen delad mening mellan oss, åt-
minstone inte mellan Marianne Andersson och mig,
om att företag som inte har några anställda inte ska
behöva ha kollektivavtal. Det är därför som den före-
slagna lösningen är en mer praktisk hantering än att
lagstifta, som nu majoriteten i det här fallet tänker
göra. Det är en mer praktisk lösning att parterna kla-
rar ut det här avtalsvägen i stället för att man väljer
lagstiftningsvägen. Detta är en lagstiftning som ni
riktar mot tre stycken förbund på LO-sidan.
Lagstiftningen kan faktiskt innebära att en och
annan löntagare, eller anhörig till löntagare, drabbas
ekonomiskt av det här beslutet, Marianne Andersson.
Jag brukar ta ett exempel från Uppsala län som har en
verklighetsanknytning. Det gäller en åkare som har en
lastbil och kör byggvaror på dagarna. Han blir sjuk på
kvällen och anställer en kompis som kör lastbilen
dagen efter. Det går så olyckligt att han kör av vägen
och omkommer. De efterlevande fick ett halvt bas-
belopp i begravningsersättning i stället för nästan
250 000 kr. De drabbades inte bara av sorgen att
mista en anhörig - det fick också den här ekonomiska
konsekvensen.