Fru talman! Jag vill först säga att det är bra att vi
har enats om flera reservationer. Det är också bra att
vi kunde förhandla fram lönebildningspropositionen
till ett resultat som ändå är rimligt, även om alla par-
ter har sina olika synpunkter.
Det som är mindre bra är den motion som Miljö-
partiet väckte och som jag tycker bryter det samar-
betsklimat och den dialog som fanns. Miljöpartiet
sade många gånger, t.o.m. i massmedierna, att man
var nöjd med den lösning som LO hade kommit fram
till.
Några reflexioner bara angående frågan om indi-
vid och kollektiv. Vi är också intresserade av indivi-
den. Jag tror att vänsterpartister är intresserade av den
enskilda människan. Men i många sammanhang finns
människan i kollektiv, i strukturer där det handlar om
makt- och resursfördelning, trygghet och inflytande.
Då är det kollektivet som är räddningsplankan för
väldigt många enskilda individer. Därför slår vi vakt
om kollektivavtalet som är ett stöd till den enskilde.
När det gäller anställningsskyddet och, i det här
fallet, kollektivavtalsrätten och personer som är an-
ställda av ett riktigt litet företag tycker jag att Miljö-
partiet inte värnar om den enskilde. Däri ligger sak-
frågan. Vi tycker heller inte att det är lyckligt med
konflikter mellan två individer av vilka en är företa-
gare och en kan vara anställd. Därför tycker vi att det
är bäst att man löser frågan avtalsmässigt, vilket man
också har gjort. Jag är övertygad om att man hade
klarat av att göra det också den här gången. Men nu
blir det en lagstiftning, och den är principiellt mycket
farlig, därför att det är en lagstiftning mot den grund-
läggande fackliga konflikträtten som är stödet för
kollektivavtalet. Att då liera sig med dem som på
punkt efter punkt vill undergräva kollektivavtalets
ställning är ingen god politik, Barbro Feltzing.