Fru talman! Får jag möjligen vända på frågeställ-
ningen för att kanske göra det hela lite tydligare: Är
det totalt främmande för Barbro Feltzing att det finns
sådana som betecknas som enmansföretagare, och att
de fackliga organisationerna efter ett tag får veta att
de har haft anställda? Är det ett främmande fenomen
för Barbro Feltzing?
Nej, jag är övertygad om att Barbro Feltzing kän-
ner till att det är så här, trots att beteckningen är en-
mansföretagare. Det är ju detta som är problemet.
Jag håller med Barbro Feltzing om att om man är
renodlad enmansföretagare och inte har några anställ-
da ska man inte behöva teckna kollektivavtal. Men
det finns en diskrepans mellan detta och att det finns
sådana här fall. Jag vet inte hur många de är, men jag
tror inte att de är särskilt många. Om man går till de
berörda förbunden och frågar hur ofta de har konflikt
på detta område säger de: Det är inte så ofta egentli-
gen, men det förekommer. Och då vill man ha den här
rätten.
Man har föreslagit en bra lösning med vilande
hängavtal som automatiskt träder i kraft den dag
företaget får en anställd. Den anställde är skyddad
från samma dag som han eller hon börjar sin anställ-
ning. Det är en bra lösning. Det är en bättre lösning,
och ni borde ge parterna den här chansen.
Barbro Feltzing frågar var jag har fått det här med
uppdelningen av arbetsmarknaden ifrån. Jag noterade
i alla fall det som Barbro Feltzing sade: Dela upp
regelverket för stora och små företag.
Jag ser det inte som någonting annat än att ni till-
sammans med de borgerliga partierna har en sorts
grundläggande inställning att regelverket måste delas
upp för stora och små företag. Som jag förstår det
innebär väl det också arbetsrätten.