Fru talman! Det framgår av Björn Kaalings anfö-
rande och också av hans repliker att detta, som han så
starkt stryker under, inte löser hela problemet. Där-
med framstår här på något sätt ett slags Perssons
ofullbordade - som något som man måste återkomma
till.
Björn Kaaling gör den helt korrekta beskrivning-
en, nämligen att staten ska vara neutral, men sedan
lägger han till: och endast ingripa när det inte funge-
rar.
Vad är det då som krävs? Ja, det är en balanserad
avvägning. Enligt vår uppfattning fanns det en sådan i
Svante Öbergs och Ingvar Carlssons försök till sam-
syn. Så säger Björn Kaaling att den viljan inte fanns.
Min fråga blir då: Hos vem saknades viljan? Var
det hos paret Carlsson-Öberg, eller var det hos LO-
folket? Jag tycker, det kan jag lägga in redan nu, att
ni har desavouerat den tidigare statsministern på ett
sätt som inte är hedrande.
Det är intressant att Björn Kaaling tar tidigare
borgerliga mittenpolitiker i statsrådsställning till
kronvittnen när han talar om semesterlagens till-
komst. Det är riktigt, det var en mycket aktiv reform-
period under de två mandatperioder vi hade borgerlig
regering i slutet av 70-talet. Det var inte bara semes-
terlagen som kom. I historiskt ljus kan man möjligen
tycka att den var väl generös. Vi fick en arbetsmiljö-
lagstiftning som var mycket långtgående. Vi fick
Samhallsföretagen, och vi fick en ny och världsunik
jämställdhetslag, en lag för övrigt som socialdemo-
kraterna motarbetade då men numera ställer upp på.
Vi har en stark uppslutning kring jämställdhetsarbetet
i arbetslivet.
Det är inte konstigt om vi inför ett nytt sekel 25 år
efter reformerna behöver se över ett och annat.