Fru talman! Jag tycker de här frågorna är väldigt
viktiga. Jag har inte i sak tagit ställning, och det gör
man inte innan man tillsätter en utredning, till vad det
är som ska utredas.
I dag är det ungefär en miljon människor som inte
omfattas av den arbetsrättsliga lagstiftning som vi har
i det här landet. Då behöver vi se över detta grund-
läggande. Vilka ställningstaganden man sedan kom-
mer fram till och vilka åtgärder som måste vidtas är
någonting som en sådan utredning får utvisa. Det
måste också skrivas utredningsdirektiv från regering-
en som gör detta möjligt att genomföra. Men det är
alldeles för många människor som står utanför det
staket som vi har byggt upp av anställningsskydd och
andra arbetsrättsliga lagar och som behöver komma
in. Vi behöver anpassa lagstiftningen, men jag vill
inte föregripa detta.
Sedan finns det vissa saker som vi i sak har tagit
ställning till och som behöver förändras för att fler
människor ska komma in på arbetsmarknaden än i
dag. En hel del kanske bara är av psykologisk natur
på arbetsgivarsidan, men det hjälper inte dem som
står utanför arbetsmarknaden. Därför behöver vi se
över lagstiftningen. Den behöver förändras så att den
fungerar i dagens samhälle.