Fru talman! Anledningen till att jag uppmärk-
sammade att Björn Kaaling gled in i 70-talets refor-
marbete med borgerliga regeringar var att det stod
som en klar dementi mot det som socialdemokraterna
och även Björn Kaaling av och till vill framföra,
nämligen att andra regeringar än socialdemokratiska
inte skulle vara reformvänliga till löntagarnas fördel.
Det var intressant och fint att Björn Kaaling ändå
väckte den sanningen till minne.
Sedan säger Björn Kaaling att parterna inte ville.
Men det var ändå så att Carlsson-Öberg hade ett tyd-
ligt koncept som regeringen mycket väl kunde ha följt
om man hade accepterat deras slutsatser. Det var ju
där som modet eller viljan - möjligen båda - sviktade
då man backade. Därför blev det, som jag påstod i
min första replik, en ofullgången proposition och ett
mindre bra beslut som vi får i dag än om vi hade följt
upp den utredningen.
Sedan har jag påpekat här att vi finner Med-
lingsinstitutet viktigt, men vi är väldigt tydliga på att
det här måste följas upp. Det finns risker i den modell
som nu finns, men att medlingsinsatser får en stärkt
ställning tycker vi från Folkpartiets sida är bra.