Fru talman! Jag vill börja med att något kom-
mentera den kritik som förts fram mot utskottets
handläggning av ärendet. Jag vill poängtera att både
SACO och Svenska Arbetsgivareföreningen, som ju
har skrivit till utskottet, har haft goda möjligheter att
komma till tals i ärendet.
Både delbetänkandet och slutbetänkandet om
medling och lönebildning har remissbehandlats. Både
före och efter denna behandling har det varit semina-
rier där parterna och också arbetsmarknadsutskottets
ledamöter har haft möjlighet att delta.
Därutöver vill jag påpeka att arbetsmarknadsut-
skottet vid ett tillfälle var på besök hos Svenska Ar-
betsgivareföreningen. Där diskuterades också sam-
synsmännens arbete, och vi fick möjlighet att tala lite
grann kring Svenska Arbetsgivareföreningens syn på
lönebildningen. Jag anser mot den bakgrunden att det
inte finns något fog för den kritik mot handläggning-
en som förts fram från borgerligt håll.
Moderaterna ansluter sig, som vi har hört, till
SAF:s och SACO:s kritik också i den meningen att
man menar att regeringen bara har låtit LO komma
till tals, att det bara är LO:s synpunkter på lönebild-
ningen som har beaktats. Men jag vill gärna framhålla
att regeringen har haft kontakter med parterna på
arbetsmarknaden. Jag är inte riktigt säker - om jag
har fel får Mona Sahlin rätta mig så småningom -
men jag tror att regeringen har haft kontakt med alla
centralorganisationer på arbetsmarknaden.
Dessutom har Ingvar Carlsson och Svante Öberg
på regeringens uppdrag haft uppgiften att försöka nå
en samsyn med arbetsmarknadens parter i den här
frågan. Det har tagits många kontakter också med
dem.
En viss samsyn har nåtts mellan parterna. Man har
en gemensam syn på en så grundläggande sak som att
det är viktigt att lönebildningen fungerar väl för att vi
ska klara av en tillväxt i samhället. Men det var också
ett antal områden där man inte nådde samsyn och inte
hade förmågan eller, om man så säger, viljan att själ-
va klara av att nå en gemensam syn på lönebildning-
en. Ett viktigt undantag är, tycker jag, naturligtvis de
förhandlingsordningsavtal som är träffade på arbets-
marknaden, där parterna i konstruktiv andra faktiskt
har löst detta med hur man ska hantera frågan om
lönebildning.
Det blev alltså nödvändigt att från regeringens si-
da lägga fram ett förslag utan att det fanns en samsyn
rakt över i alla delar. Då återstår naturligtvis för rege-
ringen att lägga sina värderingar på förslaget om
lönebildning - eftersom det ju skulle läggas fram.
Och jag tycker för min del inte att det är så märkvär-
digt att de socialdemokratiska värderingarna i mångt
och mycket sammanfaller med de värderingar som
den andra grenen av arbetarrörelsen har. Det är gans-
ka naturligt för mig i alla fall. Jag tycker att det är
lika naturligt som att ni moderater t.ex. reserverar er
till förmån för Svenska Arbetsgivareföreningens
ståndpunkter i snart sagt varenda fråga i den här
kammaren.
Precis som andra redan har sagt delar jag också
självklart uppfattning att det är viktigt att vi har en
sund lönebildning. Jag delar också de grundläggande
utgångspunkterna som regeringen för fram när det
gäller att staten har sin roll och parterna sin, och att
staten ska vara neutral. Men som ytterligare någon
har sagt i debatten är det naturligtvis inte så att vare
sig regering eller riksdag kan vara neutral till en då-
ligt fungerande lönebildning. En lönebildning som
inte fungerar inom ramen för vad samhällsekonomin
tål går direkt ut över de arbetslösa och andra som står
utanför arbetskraften.
Det är värt att notera att det finns en majoritet för
att inrätta Medlingsinstitutet. Klart är att det finns
synpunkter på det förslag som regeringen lägger
fram, kring organisationen, analysen, arbetsformerna
och frågan om den förbättrade lönestatistiken.
En utgångspunkt i förslaget om lönebildning för
full sysselsättning är att vi inte ska ägna oss åt statlig
lönepolitik. Det handlar i stället om att skapa öppen-
het och ökat informationsutbyte. Medlingsinstitutet
ger förbättrad information och djupare analyser. Det
innebär att det blir bättre beslutunderlag i förhand-
lingarna. Medlingsinstitutet ska samråda och föra
diskussioner med parterna om förutsättningar och
tänkbara utfall för att på så sätt förbättra dialogen och
samspelet mellan olika avtalsområden. Det handlar
alltså om ett tidigt agerande i syfte att öka samsynen,
nå effektivare förhandlingar och på det sättet undvika
konflikter. Ett nytt avtal ska helst vara slutet innan ett
gammalt löper ut.
Innebörden av en väl fungerande lönebildning har
berörts av alla de borgerliga partierna. Där är tydligen
utgångspunkten att regeringen har en för snäv syn på
lönebildning. Så beskriver man att det är andra politi-
kområden som är av betydelse för lönebildningen. Ja,
vem har sagt något annat? Jag vill gärna ge det svaret
till Odenberg och Attefall. Vare sig regeringen eller
utskottsmajoriteten anser att vi löser de "genuina",
som Attefall uttryckte det, problemen med lönebild-
ningen genom att inrätta Medlingsinstitutet. Men det
är en viktig del.
I proposition, bara för att göra det här tydligt, står
det: "En balanserad ekonomisk utveckling via en väl
avvägd finans- och penningpolitik understödd av en
effektiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik utgör
en första viktig förutsättning för att lönebildningen
ska fungera väl" - en första viktig förutsättning alltså.
Eftersom det här är så tydligt uttalat är det märkligt
att vi ser en reservation i betänkandet i den här delen.
Vad vi inte är överens om är när att ni går in på
förutsättningarna och, precis som också Hans An-
dersson uppfattat det, har synpunkter på själva löne-
sättningen och hur den ska gå till. Ni pratar om att
ingångslönerna är för höga. Ni anser att löneskillna-
derna är för små, att den som utbildar sig får för dålig
utdelning osv. Det är definitivt exempel på frågor
som parterna på arbetsmarknaden ska lösa. Hur löne-
sättning av kompetens, ålder, kvalifikationer m.m.
ska skötas ska ju inte avgöras av staten. Det ska
självklart avgöras av parterna i centrala och lokala
förhandlingar.
Det kanske förtjänar att påpekas i sammanhanget.
Det låter ibland från borgerligt håll som att det är
facket som dikterar hur avtalen ser ut. Så är det na-
turligtvis inte. Det är en överenskommelse mellan en
facklig organisation och en arbetsgivare. Man är
alltså överens om de regler som gäller.
Så till blockadfrågan: Som framgår av betänkan-
det och debatten föreslås att ett förbud införs mot
blockad av enmans- och familjeföretag. Det är en
olycklig lösning. Enligt min uppfattning tar den inte
hänsyn till den verklighet vi har. Det är inte svårt för
mig att acceptera att ett enmansföretag som inte har
någon anställd inte ska behöva teckna ett kollekti-
vavtal. Och det är inte svårt att acceptera tanken att
detsamma ska gälla familjeföretag. När det gäller
familjeföretagen ska man dock lägga till att det här
med vilka som tillhör familjen har haft en tendens att
öka under senare år.
Nu är verkligheten inte så enkel. Det är två tre
avtalsområden på LO-sidan som har problem med det
här. Problemet är att det finns enmansföretag som
faktiskt har anställda. Miljöpartiet skriver i sin mo-
tion att fackliga organisationer har möjlighet att vidta
stridsåtgärder så snart någon utomstående anställs.
Det har Barbro Feltzing också tagit upp här i debat-
ten. Det är korrekt. Problemet är att det kan gå lång
tid innan den fackliga organisationen får vetskap om
att det finns en anställd på en arbetsplats. Under den
tiden är den anställde utan avtalsförsäkringar.
LO och de berörda förbunden har nu försökt att
lösa den här frågan själva genom ett vilande hängav-
tal. Det är för mig en praktisk lösning på den här
problematiken. Jag tycker att det är synd, och det är
fel, att Miljöpartiet går samman med borgarna. De har
ideologiska skäl i den här delen. Men ni har inte varit
så uppbundna i den buren tidigare, så jag tycker att
det är synd att ni inte ger LO och de berörda förbun-
den möjligheten att faktiskt pröva den här frågan
avtalsvägen.
Jag kan travestera det som står i någon av reser-
vationerna: Varför införa en lagstiftning som i prakti-
ken inte kommer att ha någon betydelse för de flesta
fackförbund? De berörda förbunden drabbas natur-
ligtvis av det här. Den här lagen riktar sig faktiskt
egentligen mot de här tre avtalsområdena, de tre för-
bunden. Jag tycker att det är mycket olyckligt att
Miljöpartiet går in på det här. Ta i stället vara på
chansen att man får lösa det här avtalsvägen.
När det gäller stridsåtgärdernas proportionalitet är
det värt att framhålla att vi i Sverige har ett så litet
antal konfliktdagar. Jag tror att man kan säga att vi
har färre konfliktdagar i vårt land än vad man har i
länder som faktiskt har den här regeln om proportio-
nalitet inskriven. Det faktum att vi har få konflikter
plus att vi nu inrättar ett medlingsinstitut gör att re-
geln om proportionalitet inte behöver införas enligt
vår mening.
Inte heller behöver vi en särskild nämnd, som
Folkpartiet tar upp i en motion och som också Öberg
har berört, som skulle kunna uttala sig om samhälls-
farligheten i konflikter på arbetsmarknaden.
Det tycker vi också är en fråga som man kan lösa
avtalsvägen om man finner att det är nödvändigt.
Man kan själv tillsätta en sådan nämnd och i avtal
utforma reglerna för en sådan nämnd mellan parterna.
Medlingsinstitutet blir statistikansvarig myndig-
het. Skälen till det tycker jag är bra beskrivna i pro-
positionen. De borgerliga partierna plus en del re-
missinstanser är kritiska mot detta och anser att det är
risk för att statistiken ges en normbildande roll. Det är
inte fråga om detta. Det framgår ju av propositionen.
Medlingsinstitutets analysfunktion för att statistiken
ska spegla den faktiska löneutvecklingen är utgångs-
punkten. Det är viktigt som underlag för parterna.
Medlingsinstitutet ska också utge en årlig rapport där
man ger en fördelningspolitisk analys och underlag
för osaklig lönediskriminering. Även jämställdhets-
och integrationsfrågorna ges en central plats i en
sådan här rapport och ger alltså oss som beslutsfattare
underlag som är viktiga att ha.
Arbetsrätten hinner jag inte kommentera särskilt
mycket. Det som jag slås av när jag läser de motioner
som har väckts från borgerligt håll på arbetsrättens
område är bl.a. det som Hans Andersson har varit
inne på, nämligen att de enbart går ut på att angripa
arbetsrätten och försämra den så att det försvagar de
fackliga parterna. I många av motionerna hänvisar
man dessutom till att arbetsrättsreglerna i mycket stor
utsträckning försvårar för småföretagen. Barbro Felt-
zing var inne på detta också. Jag tycker att det är en
stor fara i detta, därför att om man skulle lagstifta i
enlighet med dessa förslag och göra särskilt undantag
för småföretagen så skulle det inte vara lätt att vara
anställd i ett litet företag. 600 000 löntagare som
jobbar i småföretag skulle få det mycket svårt om
man skulle göra detta. Och jag är faktiskt inte ens
säker på att det som ni föreslår är småföretagarvän-
ligt. Om det skulle vara så stora skillnader som ni
föreslår mellan att vara anställd i ett litet företag och
att vara anställd i ett stort företag är jag övertygad om
att i ett läge där det faktiskt är arbetskraftsbrist skulle
naturligtvis den som söker anställning undvika ett
litet företag med dålig arbetsrätt och gärna ta en an-
ställning i ett företag med bättre arbetsrätt.
Det måste ju vara vår gemensamma ambition att
också de som arbetar i små företag ska få del av den
utveckling som vi vill ska gälla för oss alla. Det kan
inte vara riktigt att man ska segregera arbetsmarkna-
den på det sätt som skulle bli resultatet av det som ni
föreslår.
Stefan Attefall tog upp frågan om semesterlön och
särskilt utbildningsbidrag som tas upp i reservation
26. Jag tycker att det är på goda grunder som det
särskilda utbildningsbidraget har gjorts semesterlöne-
grundande. Jag vill referera det som stod i propositio-
nen när man fattade beslut om detta 1976, nämligen:
Jag hyser stor förståelse för att sådan ledighet görs
semesterlönegrundande.
Detta skrev Per Ahlmark, och Thorbjörn Fälldin
stod bakom detta.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i ar-
betsmarknadsutskottets betänkande 5, men naturligt-
vis inte till den del som rör blockad mot enmans- och
familjeföretag där jag vill yrka bifall till reservation
7.