Fru talman! Vi vill inte heller gå in och fastställa
olika lönesatser, Hans Andersson. Men vi tror att man
främjar en sund lönebildning genom att använda
skatteinstrumentet, exempelvis genom att sänka
skatten för låginkomsttagare genom höjt grundav-
drag. Det gör att det blir lättare att driva löneförhand-
lingar, och de kan utfalla på en rimligare nivå och på
ett rimligare sätt.
De ekonomiska ramarna, som Hans Andersson
själv har skrivit under på i betänkandet, styr lönebild-
ningen. De skapar det ramverk som lönebildningen
verkar inom. Det är det som det handlar om.
Problemet med Hans Andersson och vänsterpar-
tisterna är att de inte vill påverka ramarna. Ni verkar
tycka att allt är bra. Det finns dock ett undantag. Det
är att Hans Andersson har ställt upp på ett antal åt-
gärder för att ändå förändra maktfördelningen på
arbetsmarknaden.
Hans Andersson sade i sitt anförande att arbetsgi-
varintressena har för stor makt när det gäller att sätta
lönerna. Nu vill Hans Andersson ändå förlänga var-
seltider, höja varselavgifter och ge medlingsinstitutet
rätt att skjuta upp en varslad stridsåtgärd - helt enkelt
att ingripa och ändra de spelregler som Hans Anders-
son tycker i för stor utsträckning är till förmån för
arbetsgivarna. Frågan är om Hans Andersson tycker
att det är en rimlig ordning - det förefaller så om man
lyssnar på hans retorik - att försvaga, ur hans synvin-
kel, arbetstagarnas intressen i lönebildningen.