Herr talman! Johan Pehrson är förstås varken re-
volutionsromantiker eller EU-motståndare. Tvärtom
är han nog en av de större EU-anhängarna i riksda-
gen. Däremot är han kluven, såsom liberaler plägar
vara. De vet inte alltid riktigt vilken stol de ska sitta
på.
Jag har stor respekt för dem som vill analysera
och tänka igenom saker och ting innan de ska fatta
beslut. Men var sak har sin tid. Analys har sin tid, och
beslut och handlingskraft har sin.
Det är bara att konstatera att dithän har man inte
velat gå i Folkpartiet. De vill gärna tala mycket om
att bekämpa terrorism, men de vill inte handla. Det
kanske är det som gör att jag känner mig lite bedrö-
vad till mods, för det hade varit bra att ha också Folk-
partiet med i en uppgörelse i mitten i riksdagen.
I stället hamnar vi i en diskussion om rambeslu-
tets vara eller icke vara och om process i stället för
sak. Jag diskuterar gärna process. Rambeslut handlar
just om att vi i Sverige har en sådan lagstiftningspro-
cess som vi har, där vi noggrant går igenom det hela
med förarbete och utredningar innan vi stiftar lag.
Eftersom vi har en sådan situation har vi också fastnat
för detta: rambeslut först och därefter strafflagstift-
ning. Vi ansluter oss först till de principer som ligger
bakom det hela och som sedan ska utformas som
strafflagstiftning.
Jag vill fråga Folkpartiet en sak. Det har ju funnits
uppslutning kring denna princip tidigare; man ska ha
rambeslut och därefter gå fram med straffrätt. Har
Folkpartiet och Johan Pehrson ändrat uppfattning i
den principfrågan?