Fru talman! Jag kan beskriva en konsekvens. För
det första vill jag säga att jag tolkar Fredrik Reinfeldt
så att han anser att rambeslutet hotar rättssäkerheten.
Då ska han rösta nej. Han ska inte lägga ned sin röst.
Man måste bestämma sig för vilken stol man ska sitta
på.
För det andra är det så att detta kunde ha fått väl-
digt allvarliga konsekvenser för Sverige. Låt oss
tänka oss att Fredrik Reinfeldts kupp hade gått ige-
nom. Det var en sådan. Han ville inte ha någon dialog
med regeringen om hur saker och ting skulle tolkas.
Han villkorade inte heller i EU-nämnden att strafflag-
stiftningen skulle läggas fram samtidigt. Det gjorde
han inte. Han satt tyst. Två timmar efteråt skickade
han ut ett pressmeddelande om att han inte gav sitt
stöd. Han trodde då inte heller att det fanns något stöd
i riksdagen.
Om han hade fått rätt hade justitieministern fått
åka till de andra justitieministrarna om 14 dagar och
säga att Sverige som enda land i Europa inte kan häva
sin parlamentsreservation, att Sverige inte är med på
detta. Tänk sedan, Fredrik Reinfeldt, om olyckan
skulle vara framme i höst och vi skulle ha en borger-
lig regering - kanske Fredrik Reinfeldt blir justitie-
minister. Tänk om det då skulle inträffa ett nytt stort
terrordåd - Eiffeltornet faller, Big Ben sprängs i bitar
- och det kunde visas att någon av gärningsmännen
hade koppling till Sverige, det enda land som inte
hade skrivit under rambeslutet mot terrorism. Vad
skulle Fredrik Reinfeldt ha sagt då till sina kamrater,
de övriga justitieministrarna i EU? Skulle han ha sagt:
Förlåt, det var inte så jag menade?
Fredrik Reinfeldt har en väldigt tung position i
Sveriges riksdag. Han är ordförande i justitieutskottet.
Han bär ett ansvar för Sveriges anseende. Det ansva-
ret ska han ta. Jag tycker inte att Moderaterna har
tagit sitt ansvar under den här våren.