Fru talman! I den värld som nu avtecknar sig, där
globaliseringen sprider sig och där det inbördes bero-
endet länder emellan blir alltmer tydligt, kommer vi
att tvingas ha rättsliga system som inte bara ryms
inom nationalstatens ram, av det enkla skälet att vi
annars inte kan underlätta den rörlighet och den frihet
som många av oss tror på.
Detta leder naturligtvis till mer av den situation
som Alice Åström tar upp, att det blir en diskussion
om uttolkningar. Vi får lära oss att det finns olika
kulturer, såsom det också har funnits i Sverige under
framväxten av vår lagstiftning där vi nu också stöter
på andra länder. Det är det pris som vi får betala och
som vi måste lära oss att jobba med. Det är där jag
saknar Vänsterpartiet, eftersom Vänsterpartiets linje
är att säga nej till denna rättsliga utveckling och att
säga att den inte behövs - det är fel väg med Europe-
iska unionen.
Jag saknar också Vänsterpartiet när det gäller min
grundläggande analys av detta med en öppenhet kont-
ra slutenhet. Var på den skalan placerar Alice Åström
Vänsterpartiets aktioner mot globalisering och mot
väldigt mycket av den öppenhet som EU ändå erbju-
der många människor? Man måste ibland liksom
tänka längre när det gäller de funderingar som man
stöder. Vad blir slutstationen?
Jag är beredd att i val och i andra sammanhang stå
upp mot varenda politiker vad de än kallar sig - brun
som röd som extrem på vardera kanten - som inte
hyllar människovärdet, som inte ser att alla männi-
skor ska ha en rätt att växa och som inte tror på det
öppna fria samhället. De politikerna tänker jag be-
kämpa. Men jag är mer osäker på var Vänsterpartiet
finns i den diskussionen.