Herr talman! Det kan inte ha undgått Ingvar
Svensson att det pågår en diskussion om rambesluten
som institut. Det är en del av en framväxande rättslig
gemenskap inom Europeiska unionen som kanske
inte direkt ska översättas till alla andra typer av inter-
nationella konventioner. Detta är ändå ett område
under utveckling. Jag kan inte med den lätthet som
jag tycker Ingvar Svensson behandlar detta säga:
Precis så ska det vara.
Vi uppfattar att beslutstillfället var när rambeslu-
tet antogs i ministerrådet. Sedan kan man diskutera
vilket inflytande Sveriges riksdag över huvud taget
har över detta. Vi har ingen möjlighet att göra föränd-
ringar i detta rambeslut när det väl är antaget. Det var
skälet till att vi biträdde beslutet med det rimliga mått
av möjlighet att betrakta rambeslutets konsekvenser
som vi då hade i december. Men vi sade att för att få
full kontroll över konsekvenserna vill vi att fortsätt-
ningen ska följas av analys och fördjupning och att
följdlagstiftningen läggs fram vid samma tillfälle.
Jag återkommer till min fråga, Ingvar Svensson:
Jag känner inte igen mig i beskrivningen av att Euro-
pa står och väntar eller något liknande. Alla är i full
färd med att både behandla rambeslut men också att
införa följdlagstiftning. Den processen står öppen till
sista december.
Om vi gör en avsiktsförklaring att anta detta ram-
beslut i sammanhanget där vi också antar följdlag-
stiftningen, vem försenar detta för? Hur många tim-
mar eller dagar försenas kampen mot terrorismen av
att vi hade väntat och fattat beslut där vi hade haft
kontroll över konsekvenserna? Det är ett viktigt be-
sked.