Fru talman! Fredrik Reinfeldt blandar ihop två sa-
ker, nämligen att bekämpa terrorism och hur man
hanterar rambeslutet. Det försöker han göra en poäng
av, men det är ingen poäng.
Det jag har pekat på är att det skulle vara omöjligt
för oss att vänta. Om det t.ex. blir en ny regering, som
vi kan hoppas på även om andra gör bedömningen att
de inte vill se en ny regering i höst, skulle det försena
processen ytterligare innan man kan lägga fram en
proposition om följdlagstiftning. Vi kanske hamnar i
november eller december. Då svävar de andra länder-
na i okunnighet om det blir något rambeslut eller inte.
Det är en praktisk syn på hur man hanterar rambeslut.
Visar man respekt för de andra?
Reinfeldt påstår att han har gjort invändningar i
nämnden. Vi gjorde en noggrann granskning, men jag
hittade inte den typen av invändningar. Det är möjligt
att jag missat något sammanträde under hösten. Men
jag försökte kolla alla gånger de här frågorna har varit
uppe till diskussion. Därför noterar jag att det inte
finns mycket av invändningar. Vi kanske kan diskute-
ra i annat sammanhang om det verkligen var det.
Kortspel, Fredrik Reinfeldt, är av den typen att
man har olika traditioner när det gäller spelreglerna.
Då bör man bestämma innan man börjar spelet vilka
regler som gäller. Jag bara undrar varför Moderaterna
vill ändra spelreglerna i det här fallet när spelet väl
har kommit i gång, dvs. vi har fattat ett beslut i EU-
nämnden.
Det intressanta är också hur man ser på rambe-
sluten kontra följdlagstiftning. Om ni skulle vara
konsekventa skulle moderaterna kräva att internatio-
nella konventioner alltid åtföljs av följdlagstiftning.
Det är ju samma innebörd som i rambesluten. Hur ser
moderaterna på den sidan?