Fru talman! En stor del av den här diskussionen
bygger på misstro och mytbildning. Jag har stött på
människor som har undrat: Om jag stoppar en femma
i en bössa på Sergels torg och det står att pengarna
går till Palestinas folk men de sedan hamnar hos
Hamas, är jag terrorist då? Det är man naturligtvis
inte. Det krävs uppsåt. Det krävs att det går att visa
att jag har givit pengar till någon just för att utföra ett
sådant här grovt brott, t.ex. ett politiskt mord.
Alice Åström har med sin argumentationsteknik
försökt sprida den här misstron och de felaktiga tolk-
ningarna av beslutet. Det tycker jag är ett stort pro-
blem i debatten. Det är också därför som rådet har
sett sig föranlett att försöka reda upp några av de där
missförstånden under debattens gång. Då gör man
det. Kia Andreasson var inne på samma sak tidigare,
när man talar om nazismen under andra världskriget.
Bara för att man gör det tolkas det omedelbart som att
det i själva verket ligger en hund begravd. Då för man
en diskussion under fel premisser.
Återigen: Vad detta handlar om är att handlingar
som redan är straffbara i Sverige kommer att straffas
hårdare om de begås med vissa motiv, t.ex. att tvinga
fram en politisk förändring som annars inte skulle ha
skett. Då är det ett angrepp inte bara mot den som
man t.ex. kidnappar, mördar eller misshandlar utan
också ett angrepp mot demokratin. Det är så rambe-
slutet ska tolkas, och då är det inga som helst problem
också för en som känner för rättssäkerheten att ac-
ceptera detta.