Herr talman! Det var inte så Johnny Ahlqvist
ställde frågan tidigare. Då frågade han hur många som
fanns i systemet. Om man skall jämföra hur många
som är "medlemmar" i det här systemet med hur
många som är medlemmar i de fackliga kassorna
måste man definiera det på det sätt som jag gjorde
tidigare.
Att det här inte har hunnit få särskilt stor genom-
slagskraft är inte särskilt märkvärdigt. Dels tar det
naturligtvis tid att etablera ett nytt system på markna-
den. Dels har många blivit avrådda från att gå över till
det här systemet därför att det har funnits en risk eller
möjlighet - hur man nu vill se det - att beslutet skulle
rivas upp omedelbart efter en socialdemokratisk val-
seger. Det är därför inte så konstigt att det inte har fått
den omfattning som vi hade väntat oss. Men om vi
hade fått litet mer tid på oss och hunnit att arbeta in
systemet på marknaden hade det blivit ett oerhört bra
komplement.
Jag vill påstå att det finns starka skäl för att för-
säkringssystemet vid arbetslöshet skall vara allmänt
och obligatoriskt och omfatta alla, precis som bl.a.
sjukförsäkringen. Faktum är att alla är med och beta-
lar till systemet, även om man försöker dölja det ge-
nom avgiftskarusellen där man flyttar avgifter fram
och tillbaka. Alla som har jobb betalar in drygt 4 kr på
varje intjänad hundralapp till systemet, men alla får
inte del av förmånerna. Det är det jag tycker är så
beklämmande med det systemet. Som jag sade i en
tidigare replik tycker jag att det här är ett exempel på
att facklig egoism går före en socialt rättvis fördel-
ning.