Fru talman! I det betänkande vi nu skall behandla
föreslås det förändringar som i huvudsak syftar till att
upphäva de försämringar som den borgerliga rege-
ringen genomförde i lagen om arbetslöshetsersättning
och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.
De förändringar vi nu skall genomföra, det s.k.
återställandet, är av mycket stor betydelse för alla
arbetslösa. De är absolut nödvändiga om vi vill för-
hindra en gigantisk utförsäkringsbomb, där mängder
av arbetslösa skulle ställas utan ersättning och tvingas
övergå till att leva på socialbidrag. Det skulle varken
individerna eller landets kommuner klara av.
Den borgerliga arbetslöshetsförsäkringen, som nu
skall avvecklas, bygger på att kostnaderna skall över-
vältras från arbetslöshetsförsäkringen till socialbi-
dragssystemet, från staten till kommunerna. Detta är
mycket viktigt att känna till. Den åtgärd som skall
genomföras i dag är oerhört viktig. Den stoppar utför-
säkringsbomben. Den gör att människor som befinner
sig i ofrivillig arbetslöshet faktiskt kan få ersättning
även i januari och februari. De hotas inte av utförsäk-
ring eller gränser. De kan fortfarande, om de inte får
arbete, leva på a-kassa.
Denna fråga är den viktigaste i hela betänkandet.
Det är därför vi i Vänsterpartiet tycker att det är till-
fredsställande att vi i dag kan vara en del av den ma-
joritet som återställer ersättningsperioderna och för-
hindrar risken för utförsäkring.
Vad som inte är lika bra - och det framhåller vi i
vår motion - är att det inte är fråga om en ren återstäl-
lare. Det är inte fråga om att fullt ut återgå till det
system som fanns före den 1 juli. Nu genomförs för-
ändringar i normalarbetstiden, dvs. det som ligger till
grund för dagersättningen. Det görs utan att man
riktigt har grepp över konsekvenserna, dvs. utan att
veta vilka grupper som egentligen drabbas.
Att Vänsterpartiet trots att det inte funnits tillgång
till riktiga konsekvensutredningar ändå ställer sig
bakom förslaget, beror delvis på att man har lyssnat
till och hörsammat Vänsterpartiets motion. Man har,
som tidigare har påpekats från talarstolen, förändrat
regeringens förslag. Normalarbetstidsbegreppet har
förändrats så att beräkningen inte längre sker på un-
derlag av åtta månader, rakt av så som regeringen har
föreslagit. I stället finns det nu en lösning med en
beräkning som sker på underlag av de fem bästa må-
naderna - om icke annat angives - vid varierande
inkomster. Den förbättringen och förändringen av
regeringens förslag kommer att förhindra att många
som i dag går ofrivilligt arbetslösa får ersättningen
sänkt när de tvingas kombinera kortare visstidsan-
ställningar med kortare arbetslöshetsperioder.
Naturligtvis tycker vi fortfarande att det hade varit
bäst och mest önskvärt om vi hade fått gehör för hela
vår motion, dvs. att återgå till vad som gällde före den
1 juli och att hela paketet hade lämnats över för ut-
redning. Talarna från de borgerliga partierna har för-
tigit att steg två är att utreda hela a-kassesystemet. Det
är önskvärt.
Vi i Vänsterpartiet tycker inte om att delta i beslut
utan att det ligger någon utredning till grund för beslu-
tet som visar konsekvenserna framåt.
Vi kritiserar den förra, borgerliga, regeringen. Ni
var inte bättre. Det förslag ni lade fram under våren
1994 var hafsigt hopplockat, hade inga konsekvensut-
redningar. Vi framförde vår kritik då, och den tål att
upprepas.
Men vi riktar samma kritik mot det här förslaget.
Vi vet inte riktigt vilka förändringar det kommer att
bli i förhållande till en ren återställare. Men vi vet att
många människor räddas från att utförsäkras. I och
med detta finns det anledning nog att faktiskt ställa
sig bakom betänkandet. Talare har i talarstolen sökt
hitta motiv. Detta är ett starkt motiv.
Det är alltså bra att a-kassan återställs. Det är ock-
så bra att Vänsterpartiet har fått gehör för sin motion
avseende deltidsarbetslösas rätt till ersättning, på
samma villkor som alla andra arbetslösa. Normalar-
betsvillkoret har ändrats i riktning mot Vänsterpartiets
motion.
Det var någon här som tidigare berörde frågan om
deltidsarbetslösa. Regeringens förslag innebar att en
deltidsarbetslös skulle utförsäkras efter en ersättning-
speriod. Moderaterna har sagt att de ställer upp på det
förslaget.
Jag är oerhört glad för att Vänsterpartiet har fått
gehör för sin uppfattning i utskottet och att Socialde-
mokraterna har anammat den. Nog vore det märkligt
att 1994, i Sveriges riksdag, införa en lagstiftning som
slår mot just deltidsarbetslösa. 80 % av dem är kvin-
nor. De skulle inte få stämpla på samma villkor som
övriga arbetslösa. Det skulle vara att införa en kön-
slagstiftning. Jag är glad för att det inte sker i dag.
Det som inte är bra i betänkandet är förslaget om
ersättningsreglerna. Vänsterpartiet har i flera år väckt
motioner om att höja ersättningen till de arbetslösa.
Det gäller taket, som tidigare har sänkts från 598 kr
till 564 kr. Det gäller också nivån på ersättningen.
Arbetslöshetsförsäkringen ger en mycket låg ersätt-
ningsnivå i förhållande till andra trygghetssystem.
Genom att en basbeloppsanknytning saknas och ge-
nom att den borgerliga regeringen helt cyniskt lät bli
att höja taket i enlighet med löneutvecklingen förfaller
försäkringen. Det passar den borgerliga regeringen.
Försäkringen förfaller som ett trygghetssystem
som går att lita på. Detta är en mycket viktig fråga
som måste utredas. Men under tiden måste den soci-
aldemokratiska regeringen visa mindre cynism än den
borgerliga och justera upp taket en gång per år på
basis av tidigare etablerad nivå, dvs. 598 kr per dag.
Vänsterpartiet kräver också att 90-procentsnivån
återställs i försäkringen. För de arbetslösa - och en
stor grupp är låginkomsttagare - finns det i dag inga
marginaler, och de kan därför inte klara dagens nivå.
En höjning till 90 % är en fördelningspolitiskt
mycket träffsäker åtgärd. Den bidrar också till att
hindra lönedumpning på arbetsmarknaden. Vi känner
ju alla till att just a-kassenivån ofta är gränsen för de
lägsta lönerna i samhället, och jag tror därför att en
sänkning av ersättningen från 90 till 80 % också
kommer att påverka de lägsta lönerna i samhället. Det
här är något som jag hoppas att även Socialdemokra-
terna vill undvika och att vi i stället återställer nivåer-
na.
Det bör också förtydligas att den befintliga nivån
inte alls når upp till de omtalade 80 procenten. I van-
liga inkomstlägen handlar det i verkligheten om 65-
70 %.
Så länge som regeringen vägrar höja ersättningen
anser jag att de arbetslösa kommer att drabbas dubbelt
av allt. De får inga inkomsthöjningar, som löntagare
får i löneförhandlingar och som andra får som har sin
försörjning via andra, basbeloppsanknutna trygghets-
system, men de drabbas likväl av alla andra bespa-
ringsåtgärder i samhället. De har alltså en dubbel
börda.
Jag tror att det här är en mycket angelägen fråga.
En höjning går också att finansiera. Den kan, som vi i
Vänsterpartiet har föreslagit i vår motion, finansieras
via en höjning av arbetsgivaravgifterna med 0,7 %.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets re-
servation nr 7.