Herr talman! När vi i dag fattar beslut om att riva
upp de försämringar som den borgerliga regeringen
genomförde i arbetslöshetsförsäkringen, fullföljer vi
den linje som Socialdemokraterna har haft i den här
frågan. Jag tror inte att det kan komma som någon
överraskning för någon av de borgerliga företrädarna
att vi skulle göra på detta sätt, även om man här i
debatten har försökt att utmåla det som om detta
skulle vara den stora överraskningen.
När försämringarna genomfördes, gjordes det i en
total konfrontation med den dåvarande oppositionen.
Då är det väl enligt spelets regler att man återgår på
det sätt som vi gör i det här betänkandet.
I knappast någon annan fråga har vi socialdemo-
krater så tydligt och klart markerat vad som skulle ske
efter ett eventuellt regeringsskifte. Både i motioner
och i anföranden från den här talarstolen har vi fram-
fört att arbetslöshetsförsäkringen skall återställas och
de statliga a-kassorna avvecklas.
Herr talman! Efter en lång och förvirrad process,
som varade hela den borgerliga mandatperioden,
presenterade den borgerliga regeringen hösten 1993
ett dåligt förberett förslag till ny arbetslöshetsförsäk-
ring. År av vånda ersattes plötsligt av en febril aktivi-
tet. Den 15 december fattades det första beslutet om
att förändra arbetslöshetsförsäkringen, trots protester
från många oroliga människor, inte minst från de ca
30 000 personer som samlades utanför riksdagen.
Men dessa protester avfärdade de borgerliga före-
trädarna i debatten genom att helt frankt konstatera att
"det är för att bevara de fackligt kontrollerade a-
kassorna och det socialdemokratiska imperiet som vi i
dag ser röda fanor och hör klasskampsparollerna på
gatorna i demonstrationer som mest av allt påminner
om de konservativa gammalkommunisternas demon-
strationer i Moskva."
Detta, herr talman, var de borgerliga företrädarnas
svar till oroliga människor. Ett uttalande som till och
med uppfattades av en del borgerliga företrädare som
en mycket grov provokation. Därför tycker jag att det
är märkligt att varje borgerlig företrädare som har
varit uppe i detta ärende hänvisar till beställningsjobb
från LO och de fackliga organisationerna. Man skri-
ver även detta i texten i reservation nr 1.
Att 30 000 oroliga människor samlades utanför
riksdagen påverkade inte den borgerliga majoriteten i
kammaren. En ny inriktning drevs igenom med hjälp
av Ny demokrati. Men inte ens den borgerliga majori-
teten vid detta tillfälle kunde ställa sig bakom den
borgerliga regeringens hafsverk. Riksdagen gav rege-
ringen bakläxa och bordlade förslagen.
Jag tycker att det är viktigt, herr talman, att kom-
ma ihåg detta när man nu påstår att det är ett hafsverk
som har presenterats av nuvarande regering. Detta har
kommit efter regeringsskiftet. Det den borgerliga
regeringen presenterade för riksdagen var först en
utredning. Två år höll man på innan man lade fram
förslaget. Det förslaget vill jag verkligen kalla för ett
hafsverk.
Den förvirrade processen fortsatte under hela vå-
ren 1994. Efter förhandlingarna mellan den dåvarande
borgerliga regeringen och Ny demokrati kom det åter
en ny proposition. Det var i stort sett samma förslag,
men genom synnerligen komplicerade övergångsreg-
ler försökte man dölja detta.
Nu utbröt åter en febril aktivitet för nu närmade
sig mandatperiodens slut. Efter långa förhandlingar
och många sammanträden, inte minst i arbetsmark-
nadsutskottet, låg åter ett nytt förslag på riksdagens
bord.
Turerna var många, analyserna bristfälliga, och
jag tror inte ens att den dåvarande borgerliga majorite-
ten i riksdagen själv hade en överblick över vad som
beslutades. För att få i gång det nya systemet före
valet tog den borgerliga majoriteten ingen hänsyn till
att man ökade risken för fusk eller att man ökade
statens utgifter och att man framför allt undergrävde
arbetslinjen. In i det sista förhandlades det mellan den
borgerliga majoriteten och Ny demokrati. Beslutet
fattades på övertid i den här kammaren på den absolut
sista dagen som riksdagen kunde sammanträda. Där
kan man, Elving Andersson, tala om panik och där
kan man tala om hafsverk.
Herr talman! Jag gör denna korta historik av två
skäl, dels för att det är en ny riksdag som inte känner
till alla turerna runt arbetslöshetsförsäkringen, dels,
och inte minst, för att de borgerliga företrädarna i
dagens debatt verkar ha glömt bort historien, eller
också försöker man att medvetet förtränga hela bil-
den.
Herr talman! Genom dagens beslut verkställer vi
socialdemokrater det vi sade i debatten den 9 juni
1994 samt löften som vi utställde i valrörelsen.
Dagens betänkande bygger på regeringens pro-
position som innebär att de statliga a-kassorna avskaf-
fas. Detta kombineras med mycket generösa över-
gångsbestämmelser.
Majoriteten i utskottet anser som regeringen att
den inkomstrelaterade ersättningen skall skötas av de
fackliga arbetslöshetskassorna. Kassorna sköter detta
på ett mycket bra och effektivt sätt. Det fackliga en-
gagemanget i försäkringssystemet har fler fördelar.
Facket bedriver omfattande verksamhet för sina ar-
betslösa medlemmar. Man ordnar aktiviteter, organi-
serar arbetslöshetsklubbar, hjälper den arbetslöse med
att skaffa jobb, upprätthåller kontakter och samarbetar
med arbetsförmedling och länsarbetsnämnd. Inte
minst viktig är den sociala kontakten, som kan mot-
verka den nedbrytning och utslagning som ofta följer i
arbetslöshetens spår. Därmed stärks också den enskil-
des möjligheter att komma tillbaka till arbetsmarkna-
den igen.
A-kassorna som är knutna till fack- eller bran-
schorganisationer har dessutom bransch- och person-
kännedom som är oerhört viktig för möjligheterna att
få tips om jobb och utbildning. Genom att de arbetslö-
sa på detta sätt kan ha kvar sin kontakt med yrket eller
branschen stärks också självkänslan, något som kan
vara helt avgörande för en människas motivation att
söka ett nytt jobb.
Det fackliga engagemanget är ett stöd för ar-
betslinjen som inte kan upprätthållas av en statlig a-
kassa. Vilken vardagshjälp kan en arbetslös få av
KAS-regionen i Ljusdal? Vilket socialt stöd kan det
ge? Hur skall kontrollfunktionen kunna utövas? Och
hur skall kontakten med yrket eller branschen upp-
rätthållas?
Detta, Elving Andersson, är svar på frågan om
vilken koppling det fanns mellan de fackliga a-
kassorna och arbetslinjen.
Nu avskaffas också den utförsäkringsbomb som
den borgerliga regeringen införde genom begräns-
ningen av antalet ersättningsperioder. Det är en be-
gränsning som skapat stor oro för ekonomin bland de
arbetslösa, som också skapat en stor oro hos kommu-
nerna, där man befarade en kraftig ökning av social-
bidragskostnaderna, då detta var enda utvägen efter en
utförsäkran.
Nu avskaffar vi också det byråkratiska avgiftsvill-
koret, ett avgiftsvillkor som ytterligare byråkratisera-
de och försvårade handläggningen av ärenden.
Det bör noteras att kritiken också kom från företa-
garkassorna, som helt delade vår uppfattning att det
blev betydligt mer byråkrati genom den nya försäk-
ringen. Det tycker jag skulle kännas en aning bittert,
åtminstone för Kent Olsson, att även företagarnas
kassor hade samma kritik mot det tidigare förslaget
som den socialdemokratiska oppositionen.
Arbetsvillkoret återställs till det tidigare beräk-
ningssättet med dagar under en viss tid i stället för
timmer per månad, som den borgerliga regeringen
införde och vars tekniska utformning slog mycket
orättvist.
Medlemsvillkoret återställs till vad det var före
den 1 juli 1994. För att få ersättning från arbetslös-
hetskassan måste kravet vara minst ett års medlem-
skap. Det måste finnas en koppling mellan försäk-
ringen och att vara etablerad på arbetsmarknaden, en
koppling som den tidigare regeringen av taktiska skäl
inte alls tog hänsyn till.
Herr talman! På två områden stämmer inte utskot-
tets betänkande överens med de förslag som finns i
regeringens proposition. Det ena är beräkningen av
normalarbetstiden och det andra är begränsningen av
s.k. fyllnadsmarkering för de deltidsarbetslösa.
När det gäller att begränsa möjligheten att fyll-
nadsstämpla i obegränsad tid tror jag faktiskt att alla
partier i utskottet är överens om att det måste finnas
en sådan begränsning. Vad vi inte är överens om är
hur denna begränsning skall genomföras. Utskottet
har valt att inte ta ställning i denna fråga. Det har
gjorts av det enkla skälet att det inte behövs. Enligt
gällande lagstiftning kan regeringen själv genomföra
de begränsningar som den anser nödvändiga inom
denna del av försäkringen utan något riksdagsbeslut.
Men jag tycker ändå det är viktigt att från denna
talarstol markera den socialdemokratiska utskotts-
gruppens uppfattning. En begränsning av deltidsmar-
keringen måste kopplas till en företrädesrätt till mer
tid för den anställde när något sådant bli aktuellt på
företaget eller på förvaltningen. Arbetsförmedlingen
måste också på ett mer aktivt sätt arbeta med dem
som är deltidsarbetlösa. Inte minst arbetsgivarna
måste också ta ett ansvar för denna fråga.
Denna uppfattning avvisar de borgerliga företrä-
darna helt. Deltidsbegränsning i borgerlig tappning
var betydligt mer fientlig än i det socialdemokratiska
förslaget som vi diskuterade i utskottet. De borgerliga
företrädarna i dagens debatt tycks också ha glömt bort
att de begränsningar man genomförde för deltidsmar-
kerarna även stred mot arbetslinjen.
Herr talman! Den andra frågan där utskottet har en
annan utfattning än regeringen är beräkningen av
normalarbetstiden för den arbetslöse. Det alternativ
som regeringen föreslår med åtta månaders beräkning
är svår att överblicka, det medger jag. Vi vet inte
vilka konsekvenser det kan få för den som blir arbets-
lös. Därför har vi från utskottet arbetat fram ett nytt
förslag i stället.
Utskottet har enats om ett nytt arbetsvillkor och en
ny normalarbetstidsberäkning som mer tar hänsyn till
det faktiska förhållandet före arbetslösheten. Genom
dessa båda förändringar uppnås det sparmål som
regeringen föreslagit frånsett de 300 miljoner som
man skulle fått in genom en begränsning på deltid-
markeringen. Där ligger bollen helt hos regeringen.
Den begränsningen kan genomföras när man så vill.
Herr talman! Som jag tidigare har sagt hade den
borgerliga regeringen en dröm om en allmän obliga-
torisk arbetslöshetsförsäkring. Planerna var stora,
buden om hur många hur många som skulle omfattas
skiftade från debatt till debatt här i kammaren. När
man sedan ute i landet hörde den tidigare arbetsmark-
nadsministern tala om detta fanns det inga begräns-
ningar för hur bra det skulle bli.
Trots att alla trumpetstötar om en försäkring som
omfattar alla är det bara att konstatera att detta var en
dröm och inte blev någonting annat än en dröm. Bak-
om alla dimridåer av övergångsregler kom en verklig-
het med fler utförsäkrade och med färre människor
som omfattades av försäkringen. Detta skrev t.o.m.
den borgerliga regeringen i den proposition som låg
till grund för det beslut som fattades i kammaren.
Herr talman! Jag tycker att det är litet väl
magstarkt när man från de borgerliga företrädarna i
dagens debatt fortfarande får höra att 100 000 männi-
skor finns i systemet. Någon säger 25 %, och någon
har en annan siffra. Det är viktigt att de borgerliga
företrädarna som varit uppe i debatten nu redovisar
hur många människor som omfattas av den statliga
arbetslöshetsförsäkringen.
Hur många omfattas av den dröm som ni hela ti-
den relaterat i debatten? Jag har inte hört några siffror
från er som kan styrka hur många det är. Ni hade en
dröm om att det skulle bli många. Trots att ni manipu-
lerade med regelverket för att det skulle komma in
betydligt fler människor på ett snabbare sätt blev det
inte på det viset.
Ni skriver också i er reservation att den allmänna
egenavgiften och era förslag lade grunden för en ar-
betslöshetsförsäkring i balans. Ola Ström sade att det
var ett förslag som balanserade Arbetsmarknadsfon-
den. Inte ens fullt utbyggt med en avgift på 2 % hade
man klarat kostnaden för att balansera Arbetsmark-
nadsfonden, beroende på den politik som fördes på
arbetsmarknadsområdet under förra mandatperioden.
I varje fall ni som var med under förra mandatperio-
den vet hur det var med balansen i Arbetsmarknads-
fonden.
Ni talar också om utvärdering av systemet. Elving
Andersson frågade varför man inte kunde låta syste-
met vara kvar så att vi kan göra en utvärdering. Det
behöver vi inte göra, Elving Andersson. Det går redan
nu att förespå att det blir färre försäkrade i en statlig
arbetslöshetsförsäkring än i det system som finns i
dag. Vi behöver inte vänta för att se detta.
Vi socialdemokrater vill sträcka oss längre. Efter
alla argument här om en samförståndsregering har vi
sagt att vi är beredda att tillsätta en utredning för att
se över hela arbetslöshetsförsäkringen. Den samför-
ståndsandan fanns knappast under förra mandatperio-
den.
Vi socialdemokrater skrev i varenda motion och
sade i varenda debatt att vi ville ha en utredning om
försäkringen. Men gång efter gång tillbakavisade ni
som företrädare för den borgerliga regeringen de
socialdemokratiska kraven.
Nu är vi beredda att tillsätta en utredning för att se
över hela arbetslöshetsförsäkringen. Jag tror att det är
oerhört viktigt att man får fram en arbetslöshetsför-
säkring som klarar skifte av majoritetsförhållande
även i detta parlament. Det kan inte vara så att de som
hela tiden skall drabbas är de arbetslösa.
Herr talman! Det förslag som vi fattar beslut om
nästa vecka, och som jag trodde att vi skulle fatta
beslut om i dag, innebär att vi går tillbaks till en
sammanhållen försäkring med ett obligatoriskt grund-
skydd och en möjlighet att därutöver försäkra sig för
en inkomstrelaterad del. Vi hade en bra och väl funge-
rande arbetslöshetsförsäkring före den 1 juli 1994. Nu
återgår vi till den modellen igen.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan i dess helhet och avslag på samtli-
ga reservationer.