Fru talman! Det viktigaste, Ingrid Burman, är att
skapa incitament för arbetsförmedlingar, arbetsgivare
och andra att verkligen inte ge upp kampen för att
åstadkomma arbetstillfällen för dem som står utanför
arbetsmarknaden. Det är det som är det offensiva i att
inte ha evighetsperioder för a-kasseersättning. Det
finns ingenting positivt i det. Självfallet är utförsäk-
ring något som i det längsta måste undvikas, men att
för den skull förlänga a-kasseperioderna löser absolut
inga problem, utan risken blir i stället att den arbetslö-
se kommer längre bort från arbetsmarknaden, blir mer
arbetshandikappad än vad han eller hon annars skulle
vara.
Det viktigaste är att sätta in resurserna där de be-
hövs genom att aktivt arbeta med arbetsmarknadspo-
litiken, så att de som har drabbats av arbetslöshet kan
komma tillbaka till arbetsmarknaden så fort som möj-
ligt. Tidsfaktorn är oerhört viktig.
Nu säger Ingrid Burman det som man har längtat
efter att få höra, nämligen att det egentligen kanske
inte är så dumt med en allmän, obligatorisk arbetslös-
hetsförsäkring. Men i väntan på en utredning väljer
Vänsterpartiet hellre att först avskaffa ett system för
att sedan möjligtvis föreslå att det skall införas igen.
Detta är ju att svika människor som i dag står utanför
arbetslöshetsförsäkringen, och ett tungt ansvar kom-
mer att vila på Ingrid Burman och Vänsterpartiet för
att man nu så reservationslöst ställer upp på den här
politiken.