Herr talman! Socialdemokraterna har inga princi-
piella uppfattningar om att de arbetslösa skall ha säm-
re ersättningar. Det är kanske viktigt att komma ihåg
arbetslöshetsförsäkringens historia.
Våren 1993 sänktes ersättningsnivån med 10 %.
Vid det tillfället lade socialdemokraterna fram ett
flertal förslag efter dygn av förhandlingar i det här
huset som inte gav något annat än att vi blev totalt
överkörda av den borgerliga majoriteten. Vid det
tillfället fanns det ett underskott i Arbetsmarknads-
fonden på ungefär 8-9 miljarder kronor, om jag inte
tar fel. Det underskottet är i dag uppe i 50 miljarder.
Sedan sänkningen genomfördes har ytterligare
100 000 människor blivit arbetslösa.
Hade det förts en seriös diskussion våren 1993 om
att återställa nivån till 90 % som vi förslog samt yt-
terligare åtgärder hade det gått att genomföra. Med
det ekonomiska utrymme som finns och med den
utveckling som har varit i Arbetsmarknadsfonden kan
vi i dag bara konstatera att det inte går så enkelt som
Vänsterpartiet säger att plötsligt återställa den till
90 % igen.
Enligt den förordning som finns och enligt den lag
som finns har regeringen möjlighet att återkomma
med förslag när den vill. Det var därför jag sade att
jag från riksdagens talarstol ville markera den upp-
fattning vi socialdemokrater i utskottsgruppen har om
vilka förutsättningar som skall finnas innan man gör
denna begränsning. Det skall vara klart med företrä-
desrätten enligt lagen om anställningsskydd för att
man skall kunna få mer tid på företaget.
Det måste sättas större press på arbetsförmedling-
en så att de lägger ner lika mycket jobb på de deltids-
arbetslösa som på dem som är heltidsarbetslösa. Vi
har sett många exempel på detta i utskottet genom
utfrågningar. Bl.a. har några arbetsförmedlingar re-
dovisat att de inte hade några deltidsmarkerare därför
att de lade ner mycket jobb på dessa människor.
Som jag sade från talarstolen måste det framför
allt sättas en press på arbetsgivarna att de försöker
hjälpa till att få till stånd tjänster så att människor kan
försörja sig och överleva.
Jag tror inte ens att Ingrid Burman har den upp-
fattningen att man vid 25 års ålder skall kunna gå ner
till att jobba 50 % och ha garanterad statlig inkomstut-
fyllnad till den dag man fyller 65 år. Jag tror inte ens
att Vänsterpartiet tror på den modellen.