Herr talman! När det gäller synen på hur man
skall skaffa nya riktiga jobb är jag glad att vi är över-
ens att det här är det största problemet i den försäk-
ring som vi nu diskuterar. Det är inte med glädje som
vi höjer arbetsgivaravgiften med 0,7 %. Men vi är
medvetna om att vi måste höja nivåerna för de arbets-
lösa. Vi vet också att de lever på smärtgränsen i dag.
De kommer att konsumera allt de får i höjd ersättning.
Det kommer att stärka den inhemska marknaden.
Bortse inte från det.
Det är inte bra att höja arbetsgivaravgiften, men
det är en riktad åtgärd till fördel för dem som kommer
att konsumera den inte för de människor som kommer
att köpa aktier i utlandet eller som inte på annat sätt
bidrar till att stimulera den svenska marknaden. På så
sätt är det väl använda pengar.
När det gäller den obligatoriska försäkringen har
Vänsterpartiet, som jag sade från talarstolen, egentli-
gen förespråkat en ren återställare, noll-läge, så som
det såg ut den 1 januari 1994. Vi nådde inte riktigt
fram, utan vi fick vika litet när det gäller normalar-
betsvillkoret. Vi fick inte igenom våra ersättningsni-
våer.
Det förslag som den borgerliga regeringen lade
fram och fick igenom var inte utrett - det vill jag
fortfarande hävda. Det är få människor som anslutit
sig till systemet. Man har lyckats bygga upp stora
administrationer. Man har inte valt att utnyttja den
kunskap som finns bland dem som har administrerat
sådana här system. De som finns inne i de gamla a-
kassorna hävdar att man sköter det mer effektivt där.
Vi har hört en företrädare för Länsarbetsnämnden i
Älvsborg som sade att man skötte det mer effektivt så.
Jag kan konstatera att vi kör med dubbla modeller.
Jag tror inte att det är bra. Jag tror inte att det är ef-
fektivt.
Jag vill inte föra det här systemet vidare, just på
grund av att vi inte hade något underlag innan vi fat-
tade beslut om det. Kör vi med det två tre år till, då är
vi fast i det. Vänsterpartiet vill ha en ren återställare,
men vi vill också ha en utredning.