Herr talman! Vad fru utrikesministern ville säga
på slutet vad gäller NATO-utvidgningen blev jag inte
alldeles klar över. Biståndsminstern och kanske t.o.m.
statsministern har uttalat sig mot den vilja som uttalats
av bl.a. de baltiska länderna att komma med i NATO.
Det tycker jag icke är en svensk utrikespolitisk upp-
gift.
Var utrikesministern på väg att säga detta då tiden
tog slut är det bra. Var hon på väg att säga det som
biståndsministern har sagt var det dåligt. Men tiden
tillät inte det.
Så till diskussion om vårt handlingsutrymme i den
europeiska politiken. Under blockuppdelningsdecen-
nierna fanns det inget handlingsutrymme alls egentli-
gen mellan en strävan efter den formella neutraliteten
och krigsdeltagande. Det var ett krig, en möjlighet
och en väg, om uttrycket tillåts.
I dag är det helt annorlunda. I dag har vi en situa-
tion där den formella folkrättsliga neutraliteten å den
ena sidan och krigsdeltagande å den andra sidan re-
presenterar ytterlighetsståndpunkter. Mellan dessa
finns ett brett spektra av utrikes- och säkerhetspolitis-
ka handlingsmöjligheter. Det visar situationen i Bos-
nien, och det kommer nästan varje annan konfliktsi-
tuation att göra.
Inriktas politiken på att vi skall vara formellt folk-
rättsligt neutrala - och neutraliteten är ett folkrättsligt
begrepp och ingenting annat - kan vi inte ens delta i
ekonomiska sanktioner mot aggressionsländer. Då
kan vi inte ta emot exilregeringar. Då binder vi oss
inom ramar som jag är alldeles övertygad om att en
stark folkmajoritet i detta land i det givna läget inte
kommer att acceptera. Det såg vi 1939-1940. Det
engagemanget finns också för Baltikums sak, och då
skall man inte i dag sända andra signaler.
Om den signal som utrikesministern nu sänder är
att regeringen eftersträvar en formell folkrättslig neut-
ralitet vid hot som berör den europeiska unionen -
och vi hoppas att de baltiska staterna skall inkluderas
i denna så snart som möjligt - är detta inte en politik
som är möjlig att föra. Den är möjligen bra för inri-
kespolitisk konsumtion ett tag. Men den kommer inte
att duga som realistisk utrikes- och säkerhetspolitik i
Europa.
Det gavs ett bra besked om Baltikum. Den typen
av besked skall finnas i utrikesdeklarationen.
Det vi ser i dagens debatt är egentligen att det
finns tre partier som vill gå framåt också när det gäller
moderniseringen och europeiseringen av vår utrikes-
och säkerhetspolitik, tre partier som helst blickar
bakåt och däremellan en socialdemokrati vars svårig-
het att hantera omvälvningarna i Europa under den
senaste decenniet och dess splittring i Europafrågan
nu leder till att man inte riktigt vill, inte riktigt vågar
eller inte riktigt kan.
Jag uppger inte hoppet. Jag hoppas att det rör sig
åt rätt håll och att man håller sig borta från en del
dumheter och smutsigheter.