Herr talman! Jag vet inte om det som fru utrikes-
ministern sade på slutet var ägnat som ett försök att
försvara Pierre Schoris hyllning av Fidel Castro ge-
nom att sätta in det i ett helhetssammanhang. Låt mig
bara säga att ju mera av helhetsbilden vi tecknar av
Socialdemokratins 80-tal, desto värre blir det.
Fru utrikesministern säger att det var engagemang.
Ja, det var det, men det var enögt och det var haltan-
de. När vi hyllade Sacharov och Solsjenitsyn, hyllade
ni Fidel Castro och fördömde från denna talarstol dem
som vågade tala om demokrati i Sovjetunionen. Det
var oneutralt. Vi sysslar inte med antisovjetism, sade
Socialdemokratin på den tiden. Jag är glad att tillhöra
dem som sysslade med antisovjetism, och jag tycker
synd om dem som aldrig gjorde det, för de står där
med vanhedern inför historien.
Så till strävan efter samförstånd, om den nu finns,
och den skall väl finnas. Jag skall ärligt säga att jag
efter regeringsskiftet strävade efter kontinuitet och
samförstånd i utrikes- och säkerhetspolitiken, för jag
tycker att det ligger ett värde i det. Det skall inte dölja
debatten, utan den skall finnas i alla fall, men jag
gjorde det.
Det som därefter inträffade är att Socialdemokra-
tin sökte striden. Låt mig säga från denna talarstol att
det som skedde i samband med utrikesnämndens
sammanträde förra fredagen eller när det nu var - alla
utgår ifrån att regeringskansliet medvetet planterade
selekterad information ur hemliga handlingar hos
journalister, i avsikt att ta inrikespolitiska poäng - det
var, fru utrikesminister, en smutsig hantering, som
varje regering som menar allvar med utrikes- och
säkerhetspolitiken bör hålla sig borta från. Denna
smutsiga hantering påverkar också bilden av den från
denna debatt dess värre frånvarande statsministern.
Så till sakfrågorna om neutraliteten och Sveriges
roll. Det är min uppfattning att vi genom medlemska-
pet i Europeiska unionen har gått in i en annan tid. Vi
har lämnat den gamla neutralitetspolitiken bakom oss.
Det är nu det europeiska engagemanget, och där före-
ligger en skillnad.
Jag säger att i varje konflikt eller krisläge i detta
nya Europa är det engagemanget, genom framför allt
den Europeiska unionen, också den Europeiska säker-
hets- och samarbetsorganisationen och också FN, som
är huvudlinjen i Sveriges utrikes- och säkerhetspoli-
tik. Vi har en option att i ett yttersta läge, för att värna
vårt land från kriget, också välja den folkrättsliga
neutraliteten.
Men den som säger att den folkrättsliga neutralite-
ten är vår huvudlinje har att förklara: Vad betyder det
i Bosnien? Jag vägrar acceptera att vi skall vara neu-
trala i Bosnien. Och skulle ett hot uppkomma mot de
baltiska staternas självständighet, så vill jag gärna
säga från denna talarstol: Aldrig mera 1940! Aldrig
mera i tysthet acceptera att grannstater och grannfolk
ockuperas, att vi är tysta och neutrala i decennier och
därefter vägrar att ens erkänna att de var ockuperade.
Sänd inte signalen, vare sig till de baltiska länder
som behöver vårt stöd eller till de rödbruna revan-
schister som alltid kommer att pröva sina möjligheter
i Ryssland, att Sverige i ett sådant läge endast och
framför allt och i första linjen strävar efter den folk-
rättsliga neutraliteten!
Det är möjligt att det på denna punkt, som utri-
kesministern säger, finns missförstånd om Sveriges
linje. Klara då ut dem, men se till att inte hela Sveri-
ges utrikespolitik förvandlas till ett stort missförstånd
av våra möjligheter och våra uppgifter i det nya Euro-
pa.
Jag menar att vi har viktiga uppgifter och viktiga
möjligheter. Utrikespolitiken är ju inte ett cocktailpar-
ty av allmänna åsikter om allting, utan vi måste ha ett
antal saker som vi försöker göra. Jag sade inled-
ningsvis att det är inte lätt att skriva utrikesdeklaratio-
ner, för de blir lätt litet smörgåsbord, men jag saknar i
alla fall en fokusering. Jag saknar en uppgift, jag
saknar en vision och en mission för Sverige.
En viktig sådan, som jag gärna skulle vilja att vi
kunde vara ense om, är utvidgningen av den Europe-
iska unionen till de centraleuropeiska och de baltiska
staterna. Det är en amärkningsvärt svag formulering i
utrikesdeklarationen på den punkten.
Låt mig ställa en konkret och tydlig fråga till utri-
kesministern: Kan vi vara överens om att det är en
central uppgift för svensk utrikespolitik, en av de allra
viktigaste under de närmaste åren, att arbeta för att de
baltiska staterna ges möjligheter till medlemskap i den
europeiska unionen inom samma tidsramar och på
samma villkor som de centraleuropeiska länderna? Är
vi överens om det, finns det ett fokus, en mission och
en uppgift, och den tror jag nog kommer att uppfylla
åtskilligt av fru utrikesministerns tid.
Sedan vill jag bara ge utrikesministern rådet: Håll
er borta från smutsig hantering med läckta hemliga
handlingar! Det återverkar i grunden ytterst på er egen
inte bara in- utan också utrikespolitiska trovärdighet.
Och tänk efter vad som är Sveriges uppgifter. Det
förgångna kan vi diskutera i andra sammanhang, och
det är inte alldeles hedervärt för er det heller. I fram-
tiden har vi en uppgift. Frånsäg er inte den, för då är
det ju en kastrering av våra möjligheter i det nya
Europa.