Herr talman! Jag skulle vilja komplettera den bild
som Lars Leijonborg gav om krisförhandlingarna
1992. Faktum var att det första förslag som lades fram
var på 3 miljarder. Vi lyckades ju trots allt stoppa det
och få enighet om att det enbart skulle vara 1,5 mil-
jarder. Jag tycker att det också hör till bilden att den
budget som vi senast lade fram från fyrpartiregeringen
innehöll ett påplussande med 400 miljoner till bistån-
det när så gott som allting annat reducerades, eller
som det brukar heta, utsattes för nedskärningar eller
besparingar. Vi kan inte alldeles för mycket behöva ta
tagelskjortan på.
Jag håller fast vid att jag tror att det är väldigt
svårt för folk i allmänhet - det är inte dumt om folk i
allmänhet begriper den utrikespolitiska debatten - att
skilja på detta med neutrala relationer till Baltikum
och likgiltiga. Det är möjligt att man i den högre sko-
lan kan debattera detta dag ut och dag in, men folk i
allmänhet, som torde ha ett visst intresse av den här
typen av debatter, har ganska svårt med det.
Får jag drista med att komma med ett gott råd till
utrikesförvaltningen. Jag kan förstå att det kan verka
övermaga, men jag gör det i alla fall.
Jag tror att det skulle vara väldigt hälsosamt om vi
fasade in i debatten vad FN:s säkerhetsråd kan ålägga
oss som nation. Jag tror inte att svensken i allmänhet
vet det. Jag tror att stormakterna under väldigt många
år i FN blockerade varandra, det var no eller njet det
handlade om. Men vi vet ju att FN kan ålägga oss
åtskilligt. Jag tror nämligen att det skulle hyfsa till en
hel del av den debatt som vårt medlemskap i EU
numera drar över oss.
EU