Fru talman! Liksom Helena Nilsson önskar jag att
Mats Hellström i sitt anförande hade diskuterat en
strategi för Sverige i EU i framtiden. Om detta fick vi
inte höra något, och utrikeshandelsministern har också
förklarat att han ansåg att vi i dag skulle diskutera
handelspolitik. Så då får vi kanske nöja oss med det,
tyvärr.
Jag vill ta upp två saker.
Den ena är att handelspolitiken på ett väldigt up-
penbart sätt visar hur EU inskränker vår suveränitet.
Nu skall EU-kommissionen sköta förhandlingarna
som avgör hur det blir med våra tullar gentemot andra
länder, och vi får då snällt försöka påverka kommis-
sionen så att den agerar så att det går någorlunda i den
riktning som vi vill. Jag tycker att detta är ett slående
och tydligt exempel på hur suveräniteten inskränks,
och det är bra att detta blir klargjort, vilket det också
blev genom Mats Hellströms inlägg.
Det andra jag vill ta upp är en fråga som rör han-
delspolitiken mer i allmänhet. I långa stycken kan jag
dela Mats Hellströms uppfattningar om bl.a. frihandel
mellan stater. Men det finns en aspekt som för något
årtionde sedan diskuterades mycket men som nu inte
diskuteras alls och som jag efterlyser i de här sam-
manhangen, nämligen frågan om de stora transnatio-
nella bolagens makt över världshandeln.
En tredjedel av världshandeln är internhandel i
stora monopol och koncerner, och dessa kan påverka
väldigt mycket av bytesrelationer och prisrelationer.
Men det finns ett moment som ofta glöms bort, näm-
ligen hur man skall bekämpa de här storföretagens
makt över den internationella handeln för att vi i
verklig mening skall kunna få en fri handel.