Herr talman! Vi ställde alla många frågor till utri-
kesministern, och jag har förståelse för att det är svårt
att svara på alla. Men det hade varit intressant att få
svar på några frågor, Lena Hjelm-Wallén. Jag tänker
t.ex. på vad regeringen faktiskt innefattar i begreppet
"närområdet". Var slutar närområdet? Jag tänker på
frågan om aktivt observatörsskap. Vad är det? Det
finns en rad ytterligare frågor som jag tycker att det
hade varit välkommet att Lena Hjelm-Wallén hade
kommenterat.
Det utrikesministern i stället gjorde var att ytterli-
gare kommentera frågan om Tjetjenien och hur den
har varit uppe inom ramen för OSSE. Det är natur-
ligtvis väldigt bra. Men jag måste instämma i den
kritik som har lyfts fram om att Sverige har varit
väldigt sen i kritiken mot Ryssland. Man kan fråga sig
hur synen på Jeltsin är. Är han ett hot eller en garanti
för demokrati? När nu Sverige äntligen har insett att
det handlar om mycket grova övergrepp mot mänskli-
ga rättigheter och sätt att lösa konflikter som är helt
oacceptabla är det dags att handla med besked.
Carl Bildt uppehåller sig återigen vid vad som har
sagts i Utrikesnämnden och i partiledardebatter som
har varit interna. Jag måste igen fråga: Är det verkli-
gen av den betydelsen att det skall diskuteras där? Jag
menar att Carl Bildt själv gör sig skyldig till precis
samma misstag som han anklagar regeringen för,
nämligen att föra debatten på en låg nivå.
De frågor jag ställde och tog upp om att neutralitet
skulle vara samma som likgiltighet, passivitet eller
t.o.m. tystnad förbigår Carl Bildt själv med tystnad.
För så är det naturligtvis inte. Vi som vill stå för ett
neutralitetsbegrepp är naturligtvis inte inne på att det
skulle handla om varken likgiltighet, passivitet eller
tystnad. Där har vi kanske frågan om aktiv neutralitet,
Lena Hjelm-Wallén.
Jag måste också konstatera att min kritik mot Carl
Bildt vad gäller fokuseringen på Europa och att det
bara är Europa det handlar om när vi talar utrikes- och
säkerhetspolitik tyvärr blev bekräftad i det andra
inlägget från Carl Bildt. Där framgick det med all
tydlighet att den önskade fokuseringen enbart skulle
handla om europeiska förhållanden. Det är bara att
konstatera att det är Europa som gäller för Modera-
terna. Övriga världen får klara sig bäst den vill.
Jag vill göra en liten randanmärkning: Från Väns-
terpartiet har vi drivit frågan om köns- och klasspers-
pektiv på olika frågor. Även regeringen har ställt sig
villig till att tala om jämställdhetsperspektiv. Var det
en slump att Carl Bildt valde att tala om "kastrering"
av nya möjligheter? Det finns ju andra ord att beskri-
va detta med.
Herr talman! Jag vill återvända till några av de
frågor som tas upp i regeringsdeklarationen. Det gäl-
ler de ökande klyftorna i världen, som Lena Hjelm-
Wallén mycket riktigt har tagit upp. Men jag vill
understryka att insikten inte har gällt praktiken. Vi var
inne på just detta tidigare. Biståndet har minskat, och
vårt engagemang har rent praktiskt och mätt i summor
minskat. Det går inte att komma ifrån detta. Jag tycker
att det är en skam, och det motsäger regeringens nya
säkerhetsbegrepp.
Jag vill också hinna in på någon ytterligare fråga.
Lena Hjelm-Wallén tar i regeringsdeklarationen upp
frågan om vidgad tolerans och flyktingfrågan. Jag vill
kort beröra dem. Det är inte så länge sedan vi här i
riksdagen, den 17 januari, samfällt hyllade Raoul
Wallenberg. Det gjorde vi rätt i, eftersom det finns all
anledning att hylla Raoul Wallenberg och hans insat-
ser för flyktingar under andra världskriget. Men vi
måste dra slutsatser av det han stod för och av det
som händer i vår värld i dag, där miljoner människor
tvingas på flykt och där Sverige inte alls spelar den
progressiva roll som man skulle önska. Det avvisas ju
dagligen människor från vårt land som har befogade
skäl att stanna. Nyligen har regeringen fattat beslut
om att avvisa bosnien-kroater till en mycket oviss
framtid. Löftena om garantier tycks vara mycket ihå-
liga. Vi har också visumtvång för bosnier, vilket mot-
säger vår inställning till att stödja Bosnien-
Hercegovina som stat. Vi har frågan om peruaner, där
det görs mycket anmärkningsvärda utvisningar.
Detta, och det förhållande att Sverige fortsätter
med krigsmaterielexport till länder som uppenbarli-
gen bryter mot mänskliga rättigheter, står i mycket
stark kontrast till det man själv säger sig vilja värna
om i utrikesdeklarationen.
Jag vill också till slut beröra frågor om svenska
minor. Lena Hjelm-Wallén lyfte fram hur Sverige
kraftfullt agerar i världen. Det tycker jag är väldigt
bra, och det skall vi fortsätta med trots att stödet från
andra stater hittills inte varit så stort. Men jag menar
att även detta blir något ihåligt när man från svensk
sida inte har accepterat ett ensidigt svenskt upphöran-
de med att förvara minor och att inom försvarsmak-
tens värld ändå anse att svenska minor måste finnas
kvar utifrån risken för ett anfallskrig mot Sverige.
Detta går inte ihop, Lena Hjelm-Wallén. Jag hoppas
att ni från den utrikespolitiska sidan skall kunna för-
må den försvarspolitiska sidan att inse att vårt bud-
skap i världen vad gäller minor måste hänga ihop.