Fru talman! Det måste föreligga ett misstag här i
dag. På talarlistan finns fyra rubriker: allmän utrikes-
politik, EU, bistånd och övriga utrikespolitiska frågor.
Jag uppskattade mycket utrikeshandelsministerns
exposé över världshandelns struktur och den klara
principdeklarationen om hur utvidgningen österut
skall gå till, men Sverige var faktiskt en del av den
senaste utvidgningen, och det var principerna för den
som jag trodde att vi skulle diskutera i dag.
När jag då ställer ett antal frågor till Mats Hell-
ström säger denne att länderna bör ange sina positio-
ner sent och att vi först skall ha en förankringspro-
cess. Sedan hänvisar han i sitt svar till Kenneth Kvist
till utrikesdeklarationen, där EU-frågan upptar drygt
en halv A 4-sida.
Jag kan urskilja fyra distinkta principer, och Mats
Hellström säger att det där finns tydligt uttryckta
värderingar. Den första är att allmänhetens insyn i
EU:s arbete måste öka. Den andra är att förväntning-
arna om EU-medlemskap har en stabiliserande verkan
men att effekten naturligtvis är beroende av att sam-
arbetet leder framåt. Den tredje är att regeringen anser
det väsentligt att det svenska ställningstagandet kan
grunda sig på en bred och offentlig debatt. Den fjärde
är att medlemsländerna tillsammans effektivare måste
ta sig an frågor som arbetslöshet, miljökris, ojämlik-
het etc.
Jag menar att det är väsentligt att veta om Sveriges
EU-ambassadör har fått några principiella riktlinjer
utöver detta. Är det detta som han har fått i handen, är
Sverige verkligen sent ute i processen. Det måste väl
ha tagits fram några förankrade principer.
Slutligen, fru talman, måste vi när gränser och
tullmurar rivs ned, med kraft bekämpa internationell
kriminalitet och narkotikahandel. Det är då ganska
uppseendeväckande att regeringen föreslår att vi skall
spara 400 miljoner kronor på polisväsende, rättsvä-
sende och tullväsende. Är detta verkligen förenligt
med en process som skall läka ihop svenska folket
inför framtiden i Europafrågan?